Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1913
Sandbergs-dramatiken.
Svenska Teatern
Lördagen den 28 Dec. 1912
kl. 8— omkr. 11 e. m.
För första gången:
BOMULLSKUNGEN
En börskomedi i 5 akter
av Algot Sandberg.
Algot Sandberg.
Sveriges flitigaste författare.
Strid om »Bomullskungen».
Daniel Fallström contra Carl G. Laurin.
Hr redaktör!
I eder ärade tidning anhålles vänligast om plats för följande
beriktigande :
»Alltigenom förträfflig».
I Dagens Nyheter för i går finns under huvudrubriken Hos
pressgrannar intaget ett klipp ur en teaterartikel av Carl G.
Laurin i tidskriften Ord och Bild.
Hr Laurin skriver på tal om Algot Sandbergs »Bomullskungen»
följande:
Då jag ej alls förstår mig på affärer, får jag nöja mig med
Daniel Fallströms intyg i pressen att »Bomullskungen» är
alltigenom förträfflig.
Bästa hr Laurin, det vet nog var stockholmare att jag — i
fråga om att förstå affärer — alldeles säkert är er underlägsen.
Hr Laurin är nog åtskilligt klyftigare. Så i det fallet böjer jag
vördnadsfullt mitt huvud.
Men då ni frankt skriver att jag i pressen intygat »att
Bomullskungen är alltigenom förträfflig», då protesterar jag, hr Laurin.
Var har jag nämligen skrivit att »Bomullskungen» är
alltigenom förträfflig?
Jag har endast skrivit om den i Stockholms-Tidningen, vars
teateranmälare jag har äran vara. Och så här skrev jag om pjäsen:
Dramatiska teaterns två stora kassapjäser ha — som vi veta
— varit boulevarddramerna »Taifun» och »Eldprovet». Det
har varit de starka och rafflande scenerierna i dem som låtit
guldfloden strömma till biljettluckan. Något litterärt värde ville
man — och kanske med rätta — ej tillerkänna dem. Men de
sluppo ändå tämligen helskinnade igenom kritikens skärseld. Det
fanns sjudande liv och en oerhörd spänning i båda dessa
melodramer. Och så fick udda vara jämnt. Nu kommer en svensk för -
fattare och har skrivit ett liknande stycke — en boulevarddram
med ett ord avsedd för den stora publiken. Men då ser man icke
genom fingrarna längre. Hade »Bomullskungen» haft ett tyskt
eller engelskt författarnamn på affischen, hade man nog varit
en smula artigare. Men en svensk som vågar sig på att skriva
hop ett stycke, som — i likhet med »Eldprovet» — endast
lägger an på att kittla publikens nerver, han skall
dömas efter en strängare lag. Jag för min del går icke med på
detta: antingen skall hela genren slopas eller också en svensk
272
Svenska Teatern
Tisdagen den 23 Sept. 1913
kl. 8 —- omkr. 11 e. m.
För första gången:
HALVBLOD
Skådespel i 3 akter
av Algot Sandberg.
Gösta Ekman.
Sveriges vackraste skådespelare.
Kritik över Svenskans unge primo amaroso.
Gösta Ekman — ett nytt förvärv för Stockholmsscenen —
sekunderade hyggligt. Bo Bergman.
Dagens Nyheter.
Hjälten är en färglös faddhet som bara kan vara lite älskvärd.
Han spelas av en ung och ny hr Ekman, som i tal, hållning och
ansikte är en förträfflig primo amoroso, fastän för ung för att
illudera i denna roll. August Brunius.
Svenska Dagbladet.
Föremålet för denna böjelse, hr Gösta Ekman, är ännu väl
ungt. Hans milda, lite fadda leende inger ingen av de illusioner,
som för en mera rutinerad skådespelare är en så smal sak att
framställa. Det är inte nog att vara smärt och välskapad, det
skall också se ut som om det rörde sig något innanför den höga
släta pannan. . . Men det kommer väl — kanske.
Anna Branting, »René».
Soc.-Dem.
författare dömas lika med en utländsk. Den tyska kritiken ställde
sig betydligt vänligare och mera förstående gentemot
»Bomullskungen». Den medgav att stycket var ytligt och
tillskuret som alla dylika pjäser, men den erkände det
dramatiska greppet, den realistiska synen på ämnet och
det sällsynt spännande i själva handlingen.
Premiärpubliken i lördags visade att den intog ungefär samma
ståndpunkt — och denna premiärpublik var, att döma av de
många bekanta Stockholmsansiktena, långt ifrån någon föraktlig
domstol. Den hälsade »Bomullskungen» med stormande bifall
efter varje akt, och efter den sista voro inropningarna legio.
Var står här att »Bomullskungen» är alltigenom
förträfflig? Men jag förfäktade att en svensk författare har rättighet
att skriva boulevarddram lika väl som en utlänning. Och
jag antager att de herrar som skrev »Taifun» och »Eldprovet»
inte bara gjorde det för äran att bli spelade på Dramatiska teatern.
Nej, ibland äro vi så förskräckligt styva i den litterära korken
och ädelt oegennyttiga, när det gäller våra egna landsmän.
Ibland äro vi det så lagom.
Dock — det blive var och en kritikers samvetssak. Men
sanningen böra vi åtminstone hålla oss till när vi citera, hr Laurin
— till, när man är en så stor andens överkuku som ni vill vara.
Högaktningsfullt
Daniel Fallström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
