Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1914
Ekebohmska brevaffären.
Nya Dagligt Allehanda publicerar ett brev från redaktör Fehr till häradshövding Mannheimer, överlämnat
Det Fehrska brevet.
N Göteborg d. 17/2 1913
Käre Otto —
vid våra
gemensamma fäders Gud — håll
efter Johan Ekman
och andra
högerliberaler, skatorna skratta
Otto Mannheimer. och vänta främmande
både till höger och vänster, förhoppandes
alt regeringspartiet skall rämna och
regeringen stranda på sockertoppen. Motionstiden
är ju ännu icke utgången. Kan ej i
samarbete med regeringen en bättre
kompromissmotion väckas än den
Stadenerska? En kompromiss är ju nödvändig,
men jag undrar om denna duger. Själv
saknar jag allt intresse vare sig för eller
emot sockertrusten. Däremot har jag ett
mycket starkt intresse för regeringen, så
starkt till och med, att jag om stormen
kommer kunde gå i döden för A-svärd,
ja för själva Sjölasse — provisoriskt
naturligtvis. Liberala partiets ställning är icke
så stark att vi ha råd till en enda blotta,
allra minst nu, när den vedervärdige P"
intrigerari alla hörn för sina guldbyxor, vilka
för honom utgöra all politiks ledstjärna.
Käre Otto! du har stort inflytande även
bland högerliberalerna. Jag vet nog att du
min bön förutan gör allt vad du kan för
alt dressera dem. Men du får ändå förlåta
detta nödrop. Vi stå helt enkelt inte ut
med ett nytt 1906. Mopsar sig
riksdagsliberalismen, så kasta vi dem överbord och
göra Staaff till riksföreståndare. Vilket vi
förresten borde ha gjort redan förra gången.
Din tillgivne vän
Ragnar Fehr.
Allehanda anmält för Publicistklubben.
Jag tillåter mig härmed fästa
styrelsens uppmärksamhet på en artikel i
Nya Dagligt Allehanda för i dag, i vilken
i strid emot
tryckfrihetsförordningen ett
privatbrev till mig,
vilket på ett för mig
obekant sätt avhänts
mig, offentliggjorts,
och uttalar jag den
förvissningen att
styrelsen måtte
vidtaga de steg som för
Ragnar Fehr.
306
till tidningen av löjtnant Ekebohm.
skyddande av pressens heder
ovillkorligen torde befinnas påkallade.
Stockholm den 20 februari 1914.
Otto Mannheimer,
advokat ledamot av riksdagens första
kammare.
Aktstycken som blotta sådant äro inga
familjesaker. De tillhöra offentligheten.
Dixi
(insändare i N. D. A.)
Löjtnant Ekebohm och Allehanda.
Erkänner att han tagit, behållit och
slutligen utlämnat privatbrevet.
Förklarar att han fruktade att
revolution var i görningen.
Hr Mannheimer bebodde under 1913
års riksdagsperiod en av mig förhyrd
våning, och en kort tid efter det min
hyresgäst avflyttat tog jag densamma
åter i besittning.
Sedan jag bott i våningen cirka en
månad fann jag uti min skrivbordslåda
tillsammans med mig tillhöriga papper
dokumentet i fråga, som av mig ej
observerats, då jag tog skrivbordet i bruk.
Som jag undrade huruvida detsamma
kunde vara något av värde, genomögnade
jag detsamma, därvid jag blev
synnerligen förvånad över dess innehåll.
Ställt i belysning av dessa
revolutionära tilltag och den partifanatism som
var rådande, blev brevets innehåll för
mig icke blott ett bevis på cynisk
partipolitik, utan jag ansåg det ej otänkbart
att i brevet uttalade tankar kunde leda
till försök till statsförvaltningens
omstörtande.
Jag ansåg det därför vara min
medborgerliga plikt att ej låta hänsynen till
brevskrivare och mottagare hindra mig
från att yppa brevets innehåll, hända
mig själv sedan vad hända månde.
Dessa revolutionära tilltag harmade
mig, och jag beslöt sålunda lämna brevet
till en omdömesgill man, med rätt att
disponera däröver, öppet
tillkännagivande att jag för min del iklädde mig allt
obehag och alla följder av mitt
handlingssätt.
Att brevet sedermera genom tidningar
bragts till offentlighetens kännedom,
därför svarar Nya Dagligt Allehanda.
Stockholm den 21 februari
O. F. Ekebohm.
Löjtnant vid k. flottan.
Ekebohm inför krigshovrätten,
som finner Ekebohms handlingssätt, ehuru
oförståndigt, icke till ansvar föranleda.
Publieistklubben om fallet
Ljunglund.
Klubben uttalar sig skarpt mot
Allehandas tillvägagångssätt.
En permanent hedersdomstol inom
klubben påtänkt.
Publicistklubben slutbehandlade vid
extra sammanträde den 6 april frågan
Nya Dagligt Allehandas förhållande i
brevaffären Ekebohm—Ljunglund.
Sammanträdet, som var besökt av ett 70-tal
klubbmedlemmar, antog efter en
långvarig debatt följande av styrelsen
formulerade uttalande:
Med anledning av tidningen Nya
Dagligt Allehandas tillvägagående att
offentliggöra ett på obehörigt sätt
åtkommet enskilt brev får Publicistklubben,
som konstaterat att den svenska pressen
nästan undantagslöst uttalat sin
förkastelsedom häröver, för sin del på det
kraftigaste protestera mot användande av
dylika journalistiska metoder, som, vilket
syfte de än vilja tjäna, måste betraktas
såsom moraliskt otillåtliga och ägnade
att förgifta det offentliga livet, skapa ett
olidligt osäkerhetstillstånd i det enskilda
umgänget samt nedsätta pressen i
allmänhetens aktning. Tillika vill
Publicistklubben till pressens män i olika läger
rikta en allvarlig vädjan att i rådande
Politiskt upprörda tider mera än någonsin
vinnlägga sig om saklig stridsföring och
blanka vapen.
På förslag av redaktör E. B. Rinman
antogs därjämte följande tillägg till
styrelsens resolutionsförslag:
Klubben lämnar därjämte sin styrelse
i uppdrag att omedelbart upptaga till
utredning frågan om en permanent
publicistisk hedersdomstol, så att klubben
om möjligt
hädanefter befrias från att
behandla ärenden
av förevarande art.
Styrelsens förslag
till uttalande antogs
med den
överväldigande majoriteten U
av 46 röster mot 9. Leon. Ljunglund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
