Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1916
Fem år i fängelse — oskyldig.
Axel Olssons i Östmark sak
Högsta domstolen har med
upphävande av hovrättens dom fastställt
häradsrättens beslut i Östmarksmålet,
varigenom Axel Olssons sak ställdes på
framtiden. Beslut fattades med 6 röster mot
1, i det att justitierådet C. A. Svedelius
anmälde skiljaktig mening och ville döma
Axel Olsson till livstids straffarbete. De
övriga i handläggningen deltagande voro
justitieråden K. G. Lindbäck, K. F.
Silverstolpe, S. A. Skarstedt, H. E. L.
Améen, C. O. B. Wedberg och E. W.
Molin.
Likaså har högsta domstolen enhälligt
upphävt underrätternas fällande utslag
i menedsmålet mot Oskar Hansson, ett
av vittnena i rättegången.
Högsta domstolen upphäver sin
egen dom.
Ett enastående fall i svensk
rättshistoria.
Med högsta domstolens utslag i
Östmarksmålet har ett av de märkligaste
rättsfall som förekommit i vårt land nått
sin avslutning. Redan resningen i målet,
som den 29 april 1915 beviljades av högsta
domstolen, var något enastående i vår
rättshistoria: i en del mål av civil art
hade även dessförinnan resning
förekommit, men detta var första gången som
k. m:t upphävt sin egen dom, varigenom
en anklagad dömts till livstids
straffarbete, och återförvisat målet till förnyad
behandling vid häradsrätten. Resultatet
av Östmarksprocessen nr 2 har nu visat
att den utredning varpå högsta domstolen
1912 stödde sin fällande dom icke kunnat
anses hållbar: den anklagade har icke
kunnat fällas till ansvar för det brott
för vilket han varit berövad sin frihet i
över fem år.
Gåtan lika olöst nu som för nära
sju år sedan.
När det slutliga utslaget föll hade nära
fjorton månader förflutit efter resningens
beviljande och mer än ett år efter första
rättegången under sakens nya
handläggning, vilken ägde rum i Torsby den 17
maj 1915. Den väntades med stor spän-
26—616862.
Torparen Axel Olsson.
ning i hela landet, men så var det också
en säregen och dunkel historia som man
då skulle få se den nya utvecklingen av.
Själva morddramat — om det nu alls
är något morddrama, vilket den
anklagades försvarsadvokat, häradshövding
Axel Carlson, under rättegången absolut
vägrat att erkänna såsom otvivelaktigt
— ligger nu nära sju år tillbaka i tiden.
Det var den 5 september 1909 som Elise
Olsdotter försvann från sitt hem
Maståsen i Östmark. Alla efterforskningar
blevo utan resultat och flickans
försvinnande var för hela trakten en gåta som
ej blev mindre dunkel genom de
mångahanda rykten som under den närmast
följande tiden sattes i omlopp och vilka
till stor del hade sin grund i de mystiska
uttalandena av den beryktade, numera
avlidne Grangärde-clairvoyanten
Nybo-Kalle. Det obehöriga inflytande som
denne kunnat utöva på sakens vidare
gång har sedermera varit på tal mer än
en gång — enligt häradshövding Carlsons
åsikt var det fjärrskådarens utsagor, som
icke blott riktade misstankarna mot den
försvunnes fästman, torparen Axel Olsson,
utan även utgjorde den verkliga grunden
för en hel del av de mer eller mindre
graverande indicier som under
rättegångens lopp förebragtes mot denne. Hur
det än förhöll sig med den saken — när
Elise Olsdotters lik i januari 1911
påträffades i en bergsskreva helt nära
ställd på framtiden.
hennes hem blev Axel Olsson dagen därpå
häktad såsom misstänkt att ha mördat
henne, och litet senare blev en annan
torpare, Mårten Mårtensson, häktad som
misstänkt för att vara hans
medbrottsling.
Efter många och långa rannsakningar
vid Torsby ting, därvid bl. a. vittnesmål
avgåvos rörande Nybo-Kalles utsago i
ämnet, fällde häradsrätten det utslaget
att då ingen av de häktade kunnat
överbevisas om brottet, ställdes saken på
framtiden. Hovrätten var av annan
mening och dömde båda till livstids
straffarbete, och i maj 1912 fastställde högsta
domstolen denna dom i fråga om Axel
Olsson, medan Mårten Mårtensson
frikändes.
Gratulation till häradshövding
Carlson.
Den gängse föreställningen att han är
ett slags trollkarl i fråga om att ta ut
folk ur fängelse föranleder gratulanten att
fråga hur många gånger han nu lyckats
befria människor som varit anklagade
för något så allvarligt som mord.
== JÅ, säger häradshövding Carlson,
jag har just aldrig fört någon statistik
över dem.
Eljest är det inte mer än inalles fyra
som han räddat från att bli dömda för
detta brott, men det är ju vackert så:
Axel Olsson, de för Hammarbymordet
misstänkta Jaconelli och Valente och så
Eriksson i Nizza 1898.
— I fallet Eriksson var det femton
eller sexton indicier, mot den misstänkte,
vart och ett tio gånger värre än hela
indiciesamlingen mot Axel Olsson. I
Hammarby var det mindre konstigt: ett
tydligt alibi, men vad som gör Östmark
till så ojämförligt mycket högklassigare
rättsfall är inte be-’
vissvårigheten inför
rätta, utan
resningen. Den högsinthet
och omutliga
rättskänsla hos högsta
domstolen som tog sig
uttryck först i den
och sedan i utslaget
fyller en med den
uppriktigaste glädje.
a
Häradshövding
Axel Carlson.
401
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
