Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1916
De lätta spalterna.
Daniel Fallström på promenad.
Daniel Fallström
har varit ute och gjort sin första
Djurgårdspromenad efter sjukdomen. Det
gläder oss alla mycket, fast kanske inte
lika våldsamt som den entusiastiska
Stockholms-Tidningen, vilken haft
följande utbrott:
Vårens och skönhetens skald, de ljusa
och starka och unga förhoppningarnas
lyriker, lät i går middag solens flödande
metall blanda sitt guld i de
litteraturhistoriska mustaschernas mjuka silver,
allt medan Djurgårdens !ysande träd och
knoppande buskar susa emot honom sitt
Välkommen!
Den sårade författarfåfängan.
På en hovsamt avfattad, ehuru icke
erkännande kritik i Dagens Nyheter av
Birger Mörners roman Bråvallahus har
recensenten av greven mottagit denna
chevalereska utmaning:
Stockholm d. 9/,, 1916.
D:r J. Landquist.
Signaturen J. L:s med all visshet
medvetet lymmelaktiga angrepp mot mig i
Dagens Nyheter häromdagen kan endast
besvaras med publik, kroppslig aga.
Då jag förmodar att J. L. även i
fysiskt avseende är en stackare, har jag
härmed velat i god tid sätta honom i
tillfälle att förse sig med exempelvis en
laddad revolver eller annat vapen att
användas till självförsvar. Själv ämnar
jag obeväpnad med en örfil näpsa
smädeskrivaren. Birger Mörner,
Garvaregatan 3.
412
Herr Ivar Claésson.
Ett dygdemönster.
En ung man, hr Ivar Claösson i
Eskilstuna har givit Vecko-Journalen uppslaget
till en lustig tävlan om vem som kan vara
Sveriges präktigaste yngling. Han
berättar att han själv varken röker eller dricker
eller svär och att han aldrig kysst någon
flicka.
Herr Husvills visor.
Vietor Arendorff hyr rum efter femton
års brandvakt.
— Femton år på gatan, min herre,
gör det efter om ni kan och ha kvar
vigören som jag. Femton år utan hem,
ofta utan mat men inte fullt så ofta
utan brännvin. En gång på Svartsjö ett
otal gånger på Konradsberg och
Katarina sjukhus, i finkan, på luffen och i
de mest provisoriska bostäder i källare
och vedupplag. En gång var jag biträde
hos en länsman i tre månader. Jag
måste gå för jag var för hygglig mot
luffarna. Stackars satar, de skulle väl
leva de också. Sedan var jag på
advokatkontor, det sprack det också, och i
fem varv på en försäkringsbyrå, men
där fick jag inte annat än bröd och
mjölk och sill tre gånger om dan och
vem kan leva på det. Sedan fick jag
ingenting, men jag var också min egen.
— Och resultatet — det litterära
nämligen?
— En massa dikter och noveller —
enkla saker, men vad skall man göra.
Och så några böcker. Den ena heter
Svartsjöfångar, jag lät döma bort mig
enkom för att göra studier. Boken skrev
jag en vinter när jag bodde i en källare
vid Drottninggatan, en ovanligt lugn
och skön vinter för övrigt. Jag hade en
utmärkt bädd av gamla säckar och på
en hylla hade jag mina kragar och
manschetter så att man kunde uppträda
som en gentleman. Bläcket fick
kungliga biblioteket bestå.
Nu har hr Arendorff givit ut en
diktsamling, Herr Husvills visor.
Överste Melander som sågverksarbetare.
En falsk Johansson.
Överste E. Melander är åtminstone en
originell herre. Nu får man veta från
Sundsvall att han försökt sig som
sågverksarbetare under några veckor och
kallat sig Emil Johansson. Översten har
velat ta reda på hur det står till bland
arbetarna i de stora industricentra i
Norrland. Och om K. F. U. M. kunde ha någon
plats att fylla däruppe. För den skull har
han knogat vid ett par sågverk 10 timmar
dagligen och sovit med tre rumskamrater
i en barack i Svartvik.
Han skildes med verklig saknad från
dem har han sagt i en intervju, när han
slutat sitt sågverksarbete. Men de svuro
förstås ganska svårt och förde ett
lättsinnigt tal, varförutom de gärna läto
kortlapparna dansa. Och så dansade de
så oanständigt.
— Fast inte oanständigare än man
dansar på andra håll här i landet, säger
översten.
Fråga och svar.
Dagens Nyheter har mottagit följande:
Hr redaktör!
Anhålles om plats i eder ärade tidning
för nedanstående öppna fråga till märket
P.-B.
Hr P.-B.!
I eder recension den 19 dennes över
en konsert talar ni om Parisjuden Hahn.
Är Parisjuden ett namn, en titel eller ett
skällsord? Det är väl det förstnämnda,
fast det är ovanligt, då ni skriver det med
stor bokstav! Frågvis.
Parisjude är en jude som bor i staden
Paris, vars namn skrives med stor
bokstav. P.-B
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
