Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1916
Vårstorm.
Och du väckte mej just en
morgon i ditt muntraste
marshumör,
där du sjöng i en fönsterspringa
och kring knutarna utanför.
Och du lyfte på rullgardinen med
en strimma av tidig sol,
som gled ner på ett par små
flickplagg i min rankiga
skrivbordsstol.
Som man gör om vårarna —
Och därutanför reds till anlopp i
en jagande dammkavalkad,
och du skrattade högt och hädiskt
åt var glammande glad
bravad.
Och du singlade slant med skyltar
över grändernas gråa sten,
och du strök dej förbaskat ofint
mot muslinsliv och
nittonårsben.
Som man gör om vårarna —
Och du tog Carolinabacken
liksom jag i ett enda tag,
sen du skrålat kring Gluntens
sockel som det gladaste
gluntsångslag.
424
Två poeter.
Under Slottsbackens klassiska
murar, se där fick jag ditt
följe fatt,
och så sjöng vi om vårn vid
tornet, där Cecilia Vasa satt.
Som man gör om vårarna —
Och sen rände du ner i staden,
där den dåsade, kvalmigt
ljum,
och du vädrade kvava gator och
små instängda studierum.
Och du ropade: — »Å studenter!
Vi är vårstormen, ni och
jag!»
— som jag också har velat ropa,
fast min ropande röst är
svag.
Som man gör om vårarna —
Och sen följdes vi åt ett stycke
utåt bygden, då dagen dog.
Och du skrattade högt och
hädiskt, men jag bara
förstulet log,
när vi sågo två unga smekas —
tätt, tätt, tätt — vid en
rosenhäck
på en bänk med små ljuva
smeknamn och små mystiska
andra streck.
Som man gör om vårarna —
Och när natten gled in i staden
vid en nytändnings blyga
ljus,
smög de båda sej bort från bänken
in bland kåkar och höga
hus.
Och vi följde dem, tills de gömdes
i en port i en vårblå gränd,
för att somna som de, när dagen i
en marsmorgons sol blev
tänd.
Som man gör om vårarna —
Nils-Magnus Folcke.
f. 1891.
| eMlockholms 1916. >
TA HKorsledt:& Söhersc Flag id
2 SE
I AKAR da
SERENA Oh
Hav, hav, famnande hav!
Hav, hav, famnande hav,
varför lockar du så?
Luften där hemma känns
tryckande kvav,
det tynger på bröstet och spränger
i sinnet
när bilderna stiga för minnet
av ändlösa vidders blå.
Vind, vind, susande vind,
sjung din sällsamma sång.
Svalka på färden min brännande
kind
och viska i örat om vilda seglatser
och äventyrsfyllda strapatser
jag drömt om så mången gång.
Våg, våg, glidande våg,
vadan kommer du från?
Vart går ditt jämna och vaggande
tåg?
— Ack, samma obotliga oro jag
känner,
i blodet det rasar och bränner
av vandringslustens dämon.
Sjö, sjö, sugande sjö,
dig har jag offrat min själ.
Du var min ungdoms förföriska
mö,
min huldra i mandomens
starkvuxna dagar,
som lärde mig sjöbalkens lagar
att följa i ve och väl.
Wilhelm.
f. 1884.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
