Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1918
Tammerfors.
Tammerfors i de vitas hand.
Vasa 6 april.
Finska arméns första stora operation
har slutförts. Tammerfors röda garnison
har kapitulerat.
London 10 april.
Tysk landstigning i östra Nyland.
Folkkommissariatet flyr från Hälsingfors.
Ryska flöttan har redan lämnat Finland.
Hälsingfors i tyskarnas hand efter
tre dagars hårda strider.
Berlin 15 april.
Stora högkvarteret meddelar: I öster
ha våra i Finland landsatta trupper,
kraftigt understödda av delar av våra
sjöstridskrafter, efter en häftig strid mot
beväpnade band inryckt i Hälsingfors.
Ord och handling.
Dr Olof Palme och docenten Axel
Boäöthius, båda frivilliga i den svenska
brigad som är under uppsättning i
Uleåborg, ha med anledning av professor
K, G. Westmans senaste tal om
Östersjöproblemen utsänt ett
temperamentsfullt öppet brev till professorn-talaren
vars kontenta är följande. Ännu kan en
insats göras för befästande av Sveriges
gemenskap med Finland, men den
insatsen göres icke i talarstolen å
Norrlands nation, utan den göres i Finlands
kämpande och segrande här. Där, och
endast där, kan försvarsförbundet med
Finland stiftas.
Svenska brigaden stormar. ..
— — — Bakom nästan varje
gravsten hukar en vettskrämd pojke, en och
annan kanonprojektil kommer susande, en
finne spränger i misshugg sig själv i luften
med sin handgranat — det var en enda
förvirrad upplösning överallt, utom längst
fram vid H och G där några modiga
karlar trots allt dröjde med sina
kulsprutor. Dit fram strävar brigadisternas
skyttelinje alltjämt under förluster, Troili
stupar, Palme och andra. Vänstra flygeln
kommer upp vid vägen framför skjulet
H — platsen där nu en minnessten över
de stupade svenskarna står — den högra
grupperar sig i skogen kring tegelhusen
General Harald Hjalmarsson.
OSKAR LEO
ALFTHAN
stupade vid Tammerfors
den 3. april.
Mor, Moster, Mormor.
G. De röda kulsprutorna söka sig fram
och åter, fram och åter över fältet mellan
och bakom G och H. De allra flesta, som
försöka sig på att gå fram där, bli
liggande. —
Klockan hade hunnit bli över sju, när
svenskarna nått fram i höjd med
Messukylävägen (vid G och H). Med dåliga
skjutmöjligheter, blottställd i en — om
ock svag — sluttning fram emot fienden
gör truppen vid H förlust efter förlust.
Modiga präktiga kamrater stupa, Rudolf
Johansson, Jägerskiöld, båda
troppchefer, Brunou, 109 Andersson, Stedingk
och flera andra. Många såras dessutom
och ha i skjulet H endast ett bedrägligt
skydd mot kulorna. Ställningen tycktes
hopplös och hela stormningen misslyckad.
Men det gällde att hålla platsen om ock
till sista man i avvaktan på nya order,
det hörde man uttalat av den ena efter
den andra. »Lämna vi vår linje», så tedde
det sig, »står hela kyrkogården öppen
för de röda, så fullständigt upprivna som
finnarna äro. Truppen kan ej, får ej gå
tillbaka». Efteråt sades allmänt, att
genom denna framryckning reda
åvägabragts kring sjukhusområdet, och att
luckan i stormningsringen, som hotade
att uppstå tilltäppts. Den betydelsen
kan väl den här skildrade
framryckningen ha haft. Hur som helst, ur truppens
och underbefälets synpunkt är
huvudsaken att de trodde sig ha fått order att
gå fram, där de gingo, och hålla
ställningen. Hade svenskarna utan order gått
tillbaka, hade det för dem gällt som flykt
— intet annat. Axel Boéöthius.
Stupade i Tammerfors utkanter omedelbart efter stadens intagande.
471
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
