Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1918
De stupades hemkomst.
SVENSKA BRIGADENS
STUPADE.
L
Den 28 mars.
Löjtnant F. V. BENNICH-
BJÖRKMAN
Sergeant O. NYLÉN
. JUNGNER
. F. ÖSTLING
K. A. AHL
Furir
»
Menig
E
(0)
C. F. FORSGREN
J. JOHANSSON
A. RH. KARLSSON
G. PETTERSSON
G. ROMARE
H. STRAND
J. O. VALLIN
E. D. SCHLEPPER
Sergeant K. G. NYBLAD
Menig
C. BERNANDER
E. DAHLIN
J. H. ESPELUND
HJ. WESTLING
G. WESTHOLM
G. LAGERHOLM
II.
Den 3—5 april.
R. G. JOHANSSON
G. JÄGERSKIÖLD
S. O.S. LINDHOLM
J. R. SIEVERS
CH. E. ANDERSSON I
N. TH. BRUNOU
E. V. GUSTAFSSON
K. A. MELLBERG
I. NORBERG
O. PALME
S. von STEDINGK
G. F. TROILI
A. J. H. HÖGFORS
A. G. JOHANSSON
E. KÖPPEN
E. FORSELIUS.
En av de tjugufem stupade från Svenska brigaden, Göran Lagerholm, lämnar
Centralstationen under eskort av skyttar.
De stupade svenskarnas sista färd.
Deras stoft överlämnades av finska
skyddskåren till Sverige.
En storslagen sorgehögtidlighet vid
svensk-finska gränsen.
Haparanda, 22 april.
De 25 i Finland stupade
svenskarnas återbördande till
fosterjorden i dag blev en storslagen och
anslående högtidlighet, som
övervars av ett par hundra man svensk
militär, finska skyddskårister och
tusentals civila på båda sidor om
gränsen. Efter militära
hedersbetygelser på Torneå station fördes de
vackert smyckåde med svenska och
finska färger dekorerade kistorna på
var sin släde mellan en paraderande
spaljé av finska skyddskåren och
med två florbehängda standar i
spetsen till en på älvens gränslinje
upprest ståtlig äreport med devisen
»Döden ger seger, seger ger döden».
I Stockholms Storkyrka.
Grenadjärer i björnskinnshuvor
paraderade utanför Storkyrkans
huvudingång och fram igenom
mittgången till det svartklädda koret,
där officerare vidtogo med
hederstjänsten. Redan tidigt hade kyrkan
till större delen fyllts av inbjudna,
och en stund innan processionen
nådde fram hade kungaparet,
kronprinsparet samt prinsarna Carl,
Eugen och Wilhelm infunnit sig och
tagit plats i de krönta kungliga
bänkarna. I deras närhet utvecklade
hovet, generalitetet och
amiralitetet en med hänsyn till
förhållandena något dämpad prakt, och den
svenska regeringen företräddes av
krigsminister E. A. Nilson. Man
observerade särskilt Finlands chargé
d’affaires, statsrådet Gripenberg,
och ett starkt finländskt inslag i
församlingen.
Klockan strax efter 1 nådde
processionen kyrkan, och i detsamma
hästgardesmusiken stämde upp
sorgmarschen, syntes den första kistan
i gången buren fram mot det
sorgsmyckade koret, där ljusens lågor
kämpade med den klara vårdagen
som föll in utifrån. Minuterna blevo
starkt gripande. En kista efter annan,
fem, tio, tjugu; det bredde sig ett
isande allvar inför denna hälsning
utifrån den värld där kampen rasar
med blod och dödar. Kriget stod
på en gång åskådligt gripbart inför
en. Mången kunde icke återhålla
tårarna.
Koret var upptaget av de tjugu
blå och gula kistorna med deras
hedersvakter av soldater och scouter,
de sörjande togo plats och orgeln
intonerade Förfäras ej du lilla hop.
Konungen, åtföljd av general Gustaf
Uggla och amiral Wilhelm Dyrssen,
trädde fram i koret och nedlade en
jättekrans till de fallnas minne. Så
steg biskop J. A. Eklund inför altaret
för att förrätta bisättningsakten.
473
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
