Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1918
Dyrtiden i kungaborgen.
Kronprinsessan plockar molla.
Den kungliga familjens kort äro uppdelade på de olika
hovstaterna, konungens hovstat, kronprinsens hovstat o. s. v.
Kungaparets hovstat räknar trettioen personer, vilka samtliga
ha var sitt kort med lika stora ransoner som alla andra. De
utdelas genom första rotens kortbyrå. Som
representationstillägg får konungen åtta extra brödkort pr kortperiod, men
inga vare sig socker-, kaffe eller andra kort. Och hur många
besökande kungaparet än måste ta emot som gäster, skola
dessa åtta kort räcka. Några ytterligare utdelas nämligen icke,
ty så har F. K. H. bestämt ända från ransoneringens början.
Kronprinsparet, som också har representationsförpliktelser, får
fyra extra brödkort pr kortperiod, men de andra medlemmarna
av den kungliga familjen måste hushålla bäst de kunna med den
vanliga ransonen utan något som helst tillägg, vilket säkerligen
är minst lika bekymmersamt för dem som för den övriga
mänskligheten. Däremot utgöras deras kort i likhet med t. ex.
järnvägspersonalens och andra, som ofta befinna sig på resande fot, av
trafikbrödkort som gälla över hela riket. Hovstaterna slippa
alltså stå i kö för att få resekort.
Hovet finner sig också, enligt vad det berättas, med stort
jämnmod i ransoneringen och föregår sålunda andra med gott
exempel. Konungen är personligen noga med att hans närmaste
omgivning och tjänstepersonal ordentligt efterlever
kristidsbestämmelserna, och vad de kungliga damerna beträffar, så är
det känt att både drottningen, kronprinsessan och prinsessan
Ingeborg äro verkliga mönster för goda och sparsamma
husmödrar. Kung Gustaf avskaffade ju redan vid sin tronbestigning
de franska kockarna i slottets köksdepartement och samtidigt
även en stor del av de gastronomiska underverk som förut
trollats fram där av nitiska mästerkockar. Han införde en
betydligt förenklad menu för sig och sin hovstat. På grund av
ransoneringen kan han emellertid nu icke ens få sin älsklingsrätt,
ärter och fläsk, annat än mycket sällan. För närvarande består
hans diné enbart av soppa, fisk, kött och någon enklare efterrätt,
som icke kräver så mycket socker. Ty det är givetvis mycket
ont om socker även i kungens kök. Vid bjudningar måste gästerna
själva medföra sådant, och både konungen och drottningen
492
äro å sin sida mycket noga med att inte glömma bort
sockerdosan, då de gästa andra. Ett exempel som verkligen kunde
behöva följas av svenska folket, inte minst i de lägre regionerna,
ty där syndas det ofta mest i den vägen.
Surrogatkaffe är ej heller något okänt begrepp på slottet.
Konungen har sedan en längre tid tillbaka fått sin knappa
kafferanson till hälften uppblandad med rödbetor som kokats, torkats,
rostats och malts tillsammans med de dyrbara kaffebönorna,
ett surrogatrecept som även kommit till heders bland hans
uppvaktning. Alla möjliga surrogat ha för övrigt försökts, inte minst
maskrosrötter, så länge sådana funnos.
Både kronprinsparet, hertigparet av Västergötland och prins
Eugen ha dagligen druckit maskroskaffe. Och bland
uppvaktningen är det allmänt känt att kronprinsessan, åtföljd av sina
barn och ett par hovfröknar, i höstas flera gånger i veckan
vandrade ut till Djurgården för att plocka maskrosrötter och
även lät andra ta upp massor av denna användbara växt. I
detta sammanhang kan en betecknande anekdot berättas.
När kronprinsen i höstas var ute på Upplandsmanövern kom
överste Sparre vid Upplands artilleriregemente fram till honom
med en thermosflaska, som innehöll varmt oblandat kaffe, och
bad honom hålla till godo.
— Det var trevligt att få riktigt kaffe,
förtjust. Det har jag inte smakat på flera månader.
Varpå översten utbrast:
— Kors i all sin dar”! Det var verkligen dåligt att Sveriges
rikes kronprins skall behöva tugga maskrosrötter.
Det är för övrigt inte det enda surrogat man fått stifta
bekantskap med. På Sofiero i somras insamlade kronprinsessan och
småprinsarna hela korgar med molla, som sedan använts som
ersättning för den dyra spenaten. Kronprinsparet har redan
före kristiden levat mycket enkelt och genom sitt exempel
bidragit till förenklade levnadsvanor bland sin omgivning.
Kron-Prinsessan är livligt intresserad av alla frågor som röra sig om
dyrtidshushållning och tar ivrigt del av alla råd och anvisningar
som ges i den vägen. De utställningar som anordnats på detta
område ha alltid sett henne som intresserad besökare.
Småprinsarna få dagligen lära sig sätta värde på vårt dagliga
bröd. När grynransoneringen infördes, berättade kronprinssesan
för sina barn att nu kunde de inte få gröt längre, ty de sjuka
skulle ha alla grynen. En av småprinsarna, som fann denna
indragning hård att bära, funderade en stund och sade efter
ett ögonblicks tystnad med eftertryck:
— Jag ska” allt be doktorn ge mig litet i alla fall.
Potatisproblemet har varit ganska svårt att lösa även för
kronprinsparet. Hertigparet av Västergötland har emellertid
odlat så mycket vid Fridhem att de, enligt vad det berättas,
kunnat avstå något. Därifrån ha även småprinsarna och lilla
prins Carl ibland fått mjölk. Att prinsessan Ingeborg är en
mycket duktig husmoder och även uppfostrat sina döttrar i
samma anda är väl känt. Till och med prinsessan Astrid är fullt
på det klara med dyrtidens besvärligheter och försakelser. En
dag kom hon beskäftigt instormande i köket och förklarade
att »nu kan vi inte få någon choklad längre, för den kostar 24
kr. kilot». Samma lilla dam lärde sig även häromdagen förstå
hästskosömmets lyckobringande egenskaper. Hon hittade ett
sådant på gatan, och se, samma dag innehöll hennes kuvert
10 kr. i fickpengar i stället för de vanliga fem.
sade kronprinsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
