Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1919
Albert Henning
f, 1881.
Den klingande lunden.
Som en aftonskum rotunda
alar, som i vatten stå,
skymningsmörk sin cirkel runda
över spegel pärlmorgrå.
Dagens regn hör upp att sila.
Vinterkvälln, som går till vila,
ljusnar blå.
Men i vattnets spegelklara
cirkel inom trädens krans
stiger trädens underbara
tempel i en rymd av glans,
vari himlens ton den blåa
skimrar bakom silvergråa
molnens frans.
Som en uvertyr till natten
klingar droppar av kristall,
mötande i pärlgrått vatten
spegelbilden av sitt fall.
Ifrån spegelns värld till denna
de som strängar genomspänna
trädens hall.
Så uti den tysta stunden
här vid vinterenslig vik
klingar, silversträngad, lunden
av en hemlig kvällsmusik,
sällsam som en hörselvilla,
klockklangsljuvlig, ren och stilla,
andelik.
Ur Meditationer
av
Albert Henning.
44
Två skalder och en skaldinna.
sd
Harriet Löwenhjelm
£. 1887—d. 1918.
Är jag intill döden
trött...
Är jag intill döden trött,
ganska trött,
mycket trött,
sjuk och trött och ledsen.
Lång var vägen, som jag nött,
ingen liten vän jag mött.
Jag är trött,
ganska trött,
sjuk och trött och ledsen.
Säg, var hålls min lille vän,
rare vän,
ende vän
i den vida världen?
Hjärtat har jag hårt i bänn.
Kommer, kommer du igen
lille vän,
rare vän
i den vida världen?
Kom och hjälp mig för Guds
skull,
för min skull,
för din skull,
du, som ensam kan det!
Världen är av sorger full,
allt som glimmar är ej gull.
För Guds skull,
för min skull,
hjälp mig, du som kan det.
Ur Dikter
av
Harriet Löwenhjelm.
Gunnar Mascoll Silfverstolpe
f. 1893.
Ditt ord.
Ditt ord du give ej på lek.
Ditt ord skall vara givet,
som om det ristat stod i ek
och var i marmor skrivet.
Ditt ord skall kunna bäras ut
på stormens breda vingar
i rymd, som ej har gräns och slut,
där allting återklingar.
Din hand du räcke ej på lek.
Din hand skall du ej räcka,
förrän du vet, att våld och svek
ej kunna dig förskräcka.
Du mäte löftets djup och vidd,
men har du mött en vädjan
med mannen är du sammansmidd
som länk vid länk i kedjan.
Den väg du går är överfull
av lögn och brutna eder.
Så sälj ej för det röda gull
din mänskoplikt, din heder!
Vad väger lyckans snabba stund,
dess njutning mot det höga:
en obefläckad pannas rund,
ett ärligt, öppet öga?
Ur Arvet
av
Gunnar Mascoll Silfverstolpe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
