Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1920
Stora debatter i kamrarna.
Första kammaren fattar den 4 mars
sitt beslut med 86 röster mot 47,
som tillföll hr Tryggers reservation.
Herr Johannes Hellner (h.):
Kan ej Sverige hålla sig utanför
förbundet och fortsätta sin
principiellt neutrala politik?
Herr Ernst Trygger (h.):
Det fordras en annan anda inom
förbundet än den, som hittills har
visat sig, för att man skall vara
berättigad att säga, att ett stort steg
tagits till civilisationens bästa.
Herr Nils Wohlin (h.):
Jag känner instinktivt, att denna
förbundsakt icke utgör begynnelsen
till fredens och frihetens stora
framtida folkförbund. Därför kan jag icke
rösta för anslutningen.
Herr Sam Clason (h.):
Nej, skall något nytt byggas,
borde just världskriget hava lärt
oss, att man skall bygga enbart på
rättens grundsatser och icke på
maktens. Det gör icke den nya
byggnaden, och därför kommer den
efter min övertygelse att icke bestå
länge. Fastmer hindrar den
uppkomsten av ett verkligt nationernas
förbund.
Herr Carl Lindhagen (v. s.):
Folkens förbund utan frigörelse
och anslutning på samma gång av
Asiens och Afrikas naturfolk är icke
alls något folkens förbund.
Folkens förbund utan anslutning
av Tyskland och Ryssland är en
svag skapelse, som går på kryckor.
Friherre Adelswärd (1.):
Vi, som i många år deltagit i
fredsarbetet eller, med andra ord
sagt, i arbetet för åstadkommande
av förbättrade mellanfolkliga
rättsförhållanden, inse mer, än någon
annan kan göra det, de oerhörda
framsteg, som nationernas förbund
även i dess nuvarande form utgör.
Ingen kunde före kriget drömma
om att något sådant som den
nuvarande förbundsakten skulle inom
en tidrymd av blott några år kunna
åstadkommas och vinna anslutning.
Man vågade ej ställa sina
pretentioner på långt när så högt. Vid
vapenstilleståndet och då Wilson
framträdde såsom talesman för en
ny världsordning, ställde man sina
förväntningar än högre. Det är
IkiUiga makt mwduteknod y$ em avvdel a
Vanna äå fålund och bom VD fätuiog, &
Ra ICE 1 fatlade ve EfaT
OR
od or vu fe fll st
kraft ov dema
UM UA vipho
med VOR
Ed
VW Jr Mådv
Sa åa Itowand,
MAR at, hesdum ambi
OM ork Tunis den 28 fi 1949 av
gtr
Aheddo & Steclhdms låg arr
SE -
Sagan bekraftö 1, de
nar 1920.
Den i går utfärdade fullmakten för vår minister i London, yreve Herman Wrangel.
därför man nu känner sig besviken
över att icke ha fått mer än
man fått.
Men förbundsakten sådan den är,
innehåller rika
utvecklingsmöjligheter.
Herr Carl Gustat Ekman (1.):
Med full insikt om det
allvarliga i det steg, som nu skall tagas,
med öppen blick för att mycket
i nationernas förbund påkallar
ändring och rättelse men med den
bestämda känslan att vår medverkan
till rättens förverkligande är en
nationell uppgift, lika ärorik som
trots någon annan, förordar jag
bifall till utskottets hemställan.
Herr Edvard Wavrinsky (s.):
Det är visserligen inte ett
rättsinstitut, som vi här komma att
deltaga uti, utan ett maktinstitut, men
för att makten skall vika och rätten
komma att erkännas, måste alla,
som inse och vilja detta, kämpa, ge
sig in i kampen och bryta en lans
för det goda.
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
