Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1921
Författningsreformen genomförd.
Behandlades för andra gången av riksdagen den 26 januari.
Bifall i första kammaren med 101 röster mot 16, i andra kammaren med
151 mot 44.
(Beslutet innebär att första kammaren demokratiseras, de politiska strecken borttagas och kvinnans
rösträtt genomföres.)
Ett intermezzo under
debatten.
»Vet hut, vet sjudubbelt hut!»
Herr Månsson i Hagaström:
— — — Men då skämmas
icke dessa, som sedan
årtionden, ja, sedan en mansålder
krävt och erhållit understöd
av dessa de fattiga, som måste
konsumera allt vad de ha, att
här kräva tull på vete, tull
på råg, tull på korn, tull på
hästar, tull på kött, tull på
| socker, tull på Gud vet allt.
Dessa, som stå här och skrika
om skyldigheter och
rättigheter och att rättigheterna böra vara kompensation för
skyldigheterna, skämmas icke för att begära
fattigunderstöd och taga emot fattigunderstöd, detta —
sedan 30, 40 år — från de mest fattiga, som nu skulle
utestängas från rösträtt, emedan man stulit deras arbetes
frukter. Jag säger, än en gång: vet hut, vet sjudubbelt
hut! — Talaren avbröts här av herr talmannen, som
yttrade: Jag får anmoda talaren att icke använda sig
av kränkande uttryck mot kammarkamraterna. — Herr
Månsson i Hagaström fortsatte: Det är inga kränkande
uttryck mot människor, som icke ha något förstånd.
Fabian Månsson.
Och nu återigen: vad se vi vid denna riksdag?
Det har kommit en liten smula vind i seglen för dessa
herrar, som under kriget skördat 100-tals miljoner,
som de sugit ur de fattigaste hemmen, där de genom
sin tullpolitik före kriget och sin dyrtidspolitik under
kriget sått undernäring, hunger, lungsot och död — ur
tiotusenden arbetare- och tjänstemannahem. Men nu
ha de haft vind i seglen under de sista valen, och nu
kommer de och vilja förvandla riksdagen till en
tjuvinrättning, som skall åt de besuttna ytterligare stjäla
brödbitarna ur de fattigas fickor.
Herr Andersson i Ovanmyra: Herr talman! Jag hade
ej tänkt uppträda i denna sak, ty det kan ju synas
tämligen onödigt att ingå i svaromål på de
beskyllningar som min ärade sidokamrat framkommit med,
men så mycket vill jag ändå i detta sammanhang säga,
att jag först och främst vill till kammaren hemställa,
vem av oss båda, som skrek och vräkte ur sig.
För det andra vill jag uttala en bestämd protest
mot hans värdesättning av de grupper i samhället till
vilka jag har äran att räkna mig. Han gav det betyg
åt oss, att vi hörde enbart till dem som sitta på våra
egendomar, åka på lassen och knycka från andra,
äro hutlösa och skamlösa i högsta grad o. s. v. Jag
tänker nog, att dessa uttalanden grunda sig på en
stor okunnighet om de verkliga förhållanden i vilka
vi leva, åtminstone däruppe i mina hemtrakter, och
skulle herr Månsson komma dit upp och träffa mig,
nog skulle jag bjuda honom att åka på lasset och
själv gå, det är då alldeles säkert.
Herr Månsson i Hagaström: Herr talman! Jag vill
lämna den förklaringen, att jag naturligtvis — det vet
alla, som haft med mig att göra här i riksdagen under
de tolv riksdagar jag varit med — med mitt anförande
icke på något sätt åsyftat min ärade sidokamrat
personligen, utan jag har angripit det parti han företräder
och den råa klassanda, som kommit in i riksdagen i
och med bondeförbundets inträde.
Kraftig örfil nytt argument i vår riksdag.
Hr Lithander från Göteborg ger hr Örne
en örfil. Intet blodvite.
Hr Lithanders bravad fredagen den
I II mars var lördagens allmänna
samtalsämne i riksdagen. Överallt i
korridorer och klubbrum rörde sig samtalen
kring uppträdet i bevillningsutskottet.
Ute i klubbrummen uppsattes på
j anslagstavlorna en kommuniké från hr
Edvard Lithander. Örne, vari denne meddelade att han
givit sin antagonist absolution:
Hr Örnes kommuniké.
På grund av att ett par morgontid
ningar givit offentlighet åt ett upp- :
träde i bevillningsutskottets lokal :
mellan hr Edvard Lithander och mig
anhåller jag få meddela att hr
Lithanders överilning uppenbarligen för- ’
anleddes därav att han uppfattade
ett av mig i hastigheten fällt olämpligt yttrande om en
utländsk man såsom riktat mot hr Lithander. Sedan hr
Lithander till mig skriftligen framfört sin
oförbehållsamma ursäkt, får jag härmed förklara saken vara för
min personliga del utagerad.
Stockholm 12 mars 1921.
Anders Örne.
Anders Örne.
109
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
