Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1921
Dödsstraffet avskaffas
av Sveriges riksdag lördagen den 7 maj.
Med 62 röster mot 23
i första kammaren.
Greve Y. W. Spens (h):
För min del anser jag, att i denna
upprörda tid laglydiga medborgare icke böra
genom dödsstraffets borttagande utsättas
för faror för liv och lem, och även för
rättssamhällets bestånd i övrigt synes det
mig vara klokast att tillsvidare behålla
dödsstraffet.
Carl Hederstierna (h):
Är det icke så, att det knappast går
en månad, utan att vi av tidningarna se,
huru här i landet begås de mest
upprörande brott? Är verkligen tiden inne
att just nu taga bort dödsstraffet?
Arthur Engberg (s):
Herr Lindhagen går ju så långt i sin
motion, att han till och med gör gällande
att redan den gamla Adam bar
Kainsmärket på sin panna. Det är kanske litet
svårt att förstå, huru det var möjligt
för Adam att bära Kainsmärket på sin
panna!
Statsrådet Birger Ekeberg (1):
Nyligen skrev en läkare i en tidning: »Vid varje
avrättning går en våg av tystnad, avsky och ångest genom landet.»
Kan någon tro, att uppförandet av dylika skådespel
medför ett gagn för samhällsutvecklingen, vilket uppväger
dess demoraliserande verkan?
P. A. Hansson i Stockholm (s):
— — — Herr Engberg har anfört manstukten såsom det
huvudsakliga skälet varför man måste bibehålla
dödsstraffet under krigstid. Jag väntade mig verkligen inte den
synpunkten från en socialdemokrat. Om man anlägger
manstukten såsom det huvudsakliga skälet härvidlag, så
utgår man sålunda ifrån att disciplinen i krig, vid folkets
försvar av sitt land, kan endast åstadkommas på det gamla
preussiska manéret eller på det nya bolsjevikiska manéret,
nämligen att driva med hot om döden dessa människor att
tjänstgöra i krig.
Carl af Ekenstam (h);
——— Jag har icke varit med om att avkunna någon
dödsdom, detta fastän jag nu i mer än 35 år sysslat
med domaregöromål. Jag kan icke neka till, att det
skulle vara pinsamt att behöva avkunna en dom,
varigenom eventuellt en människas liv skulle tagas. Men
jag kan å andra sidan inte förneka, att det måste dock
8
Krigsartiklarna
förbli oförändrade.
Giljotinen.
Med 116 röster mot 48
i andra kammaren.
finnas ett yttersta medel för staten,
varigenom den kan skydda både sitt eget
och sina medborgares liv.
Carl Björkman i Norrköping (h):
Jag sade nyss att jag tillhörde deras
antal som ville varna för följderna av
dödsstraffets avskaffande. Jag anser att
samhället bör ha kvar den skyddsmakt,
som ligger däri, att en hel del individer
redan från sina yngsta år veta med sig att
på ett svårt brott följer ett svårt straff.
Assar Åkerman (9):
Under senare hälften av 1700-talet —
således icke längre tillbaka än att vi, som
äro gamla, hava sett människor, som varit
födda under den tiden — under dessa
femtio år verkställdes i Sverige 1 300
dödsdomar. Under en nioårsperiod av
samma halvsekel var det över 90 kvinnor,
som blevo avrättade för barnamord.
Tanken svindlar inför ett sådant tillstånd, och
man må säga, att det måste hava varit
några underliga förfäder vi haft.
Carl Romanus (s):
Jag har på grund av min verksamhet här i världen ofta
varit i tillfälle att följa människor som blivit dömda till
döden och jag är en mycket entusiastisk anhängare av
dödsstraffets avskaffande. Jag hoppas det i dag må
bliva den svenska kulturens jubeldag.
Carl Lindhagen (s):
Nej, den uppgift, som föreligger oss, är att gå vidare till
dödsstraffets avskaffande även ur krigsartiklarna, som
komma till tillämpning under alla slags krig,
nationalkrig, inbördes krig och allt, som därmed äger
sammanhang.
Ernst Trygger (h):
Den plikttrogne medborgaren får stå till tjänst för staten
och eventuellt offra sitt liv för att skydda staten, men mot
upprorsmannen, som dräper honom, vill man icke tillämpa
dödsstraffet.
Nils Alexandersson (1):
— — — Vi göra det helt enkelt därför, att vi anse, att
det icke längre är klart, att dödsstraffet är en
nödvändighet för det nutida samhället, och att detta straff är
av en innebörd sådan, att samhället icke längre kan
tillåta sig det.
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
