Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1921
Finland får Åland.
Förbundsrådet ger Finland suveräniteten över Åland.
Öarna skola neutraliseras i militärt avseende.
Befolkningen får garantier enligt rapportförslaget.
Starkare garanti för Ålandsöarnas neutralisering.
Konventionen av 1856 ersättes med ny överenskommelse.
Rådets beslut den 24 juni blev enhälligt.
Sverige protesterar mot rådets beslut
men fogar sig dock.
Ur Brantings protest mot Nationernas förbunds råds
beslut i Ålandsfrågan:
Å svenska regeringens vägnar har jag att avgiva
följande förklaring:
Med djupaste besvikelse kommer Sveriges folk att
mottaga budskapet om förbundsrådets beslut. När Sverige
inför Europa och inför Nationernas förbund tagit sig
an Ålandsbefolkningens sak har det icke letts av begär
att utvidga sitt område. För Sverige har det gällt att
hävda rättfärdighetens höga idéer och att försvara rätten
för en liten ensartad öbefolkning att återvända till det
moderland, från vilket den av våldet ryckts, men vartill
den alltjämt med band av gemensam härstamning,
gemensam historia och gemensam nationalkänsla är fäst,
en befolkning som inför världen enhälligt tillkännagivit
sin önskan att ej fastkedjas vid ett land med vilket den
sammanbundits genom vapenmakt.
Sverige är berett att lojalt tillerkänna rådets
beslut den betydelse som förbundsakten ger
detsamma, men Sverige
kommerickeattupphöra
att hoppas att den dag
skall komma då rätts:
tanken tillräckligt ge:
nomträngt folkens med:
vetande för att föra till
seger krav som äro bur:
na av så ädla bevekelse:
grunder och av en så
djup nationalkänsla
som
Ålandsbefolkningens och att denna då
skall lyckas göra sig
hörd och äntligen bli
tillfredsställd.
120
Nationernas Förbunds hus i Geneve, f. d. hotellet National.
Förbundsrådets beslut en besvikelse.
Marks von Wirtemberg om
beslutet i Gentve.
— — — Vad själva sakfrågan beträffar så synes det
mig som om här vore ett fall då folkens
självbestämningsrätt om någonsin bort komma i tillämpning. Jag kan för
övrigt icke inse lyckan för ett land att, såsom Finland
velat, med våld fasthålla en befolkning, som hyser stark
misstämning mot den övriga befolkningen i landet och
som utan större olägenheter kunnat avskiljas.
Folkförbundsrådet har emellertid varit av en annan mening
och detta måste jag för min del anse som ett tecken till
att rådet antingen icke vill eller ej anser sig ha kraft
att hävda en uppgift av den ideella art, som det här
gäller. Detta förhållande är synnerligen beklagligt, vare
sig anledningen ligger i att politiska synpunkter fått
undanskymma de ideella, för vilka förbundet är satt
att verka, eller det beror på känslor av svaghet. För
dem, som i likhet med mig ha hoppats mycket av för-
bundet innebär det skedda
Det kan
ifrågasättas huruvida icke
en besvikelse.
den som kommer att bli
mest lidande på det
träffade avgörandet, blir
folkförbundet självt. Men
måhända kan man hoppas på
bättre tider för
folkförbundet liksom i det hela
för de ideella makterna
i världen. Under tiden vill
det synas som om
folkförbundets vänner ha att
ställa sig avvaktande och
iakttagande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
