Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1921
Två slocknade stjärnor.
Gustaf Fredrikson död.
Direktör Gustaf Fredrikson avled vid halv 12-tiden lördags-
natten den 5 november i sitt hem i Stockholm.
Gustaf Fredrikson
föddesi Stockholm 31
juli 1832, tog
studenten vid nitton års
ålder och studerade
sedan juridik vid
Uppsala universitet,
där han avlade
kameralexamen «1860.
Men då hade också
juridiken fått sitt,
och omedelbart efter
for han till Paris för
att på allvar studera
teater.
Ä 1862 debuterade
Gustaf Fredrikson. han på Kungliga
Teatern i en pjäs som hette »Min tants planer». Följande år
engagerades han vid Dramatiska teatern, där sedan hans
verksamhet, med avbrott för en del gästspel, var förlagd
ända till 1907, då gamla Dramaten revs ned. Under denna
tid hade han varit teaterns intendent åren 1879—384, dess
verkställande direktör 1888—91 samt dess chef 1891—97.
Det året kom ett längre avbrott i hans verksamhet vid
teatern. Han ägnade då inte mindre än sju år åt
gästspel av olika slag, såväl här hemma som i grannländerna,
men 1904 återtog han sin chefspost och behöll den tills
den gamla teatern 1907 slog igen sina portar. Fredrikson
var då 75 år och band sig icke vid någon annan teater.
Men han slog sig ingalunda till ro under de följande tio
åren. Varje år gav han en serie gästspel, dels på
Stockholms olika förnämligare talscener, dels i landsorten
samt i Köpenhamn och Hälsingfors.
Hans åttioåriga födelsedag och hans
femtioårsjubileum som skådespelare firades på Dramatiska teatern
med uppförandet av Sudermans »Ära», där Fredrikson
uppträdde i sin glansroll som greve Trast, och fem år
efter, 1917, firades hans 85-årsdag och 55-årsjubileum
på Intima teatern, där Fredrikson spelade mot Oscar
Beckström i »Ungdomsvänner».
Sitt allra sista uppträdande för den stora svenska
publiken gjorde han emellertid hösten 1916 som —
filmskådespelare i »Mästerkatten i stövlar». Det är
typiskt för honom att han omfattade denna nya
konstart med stor entusiasm och med aldrig svikande
uthållighet och intresse utförde han sin roll.
Kristina Nilsson död.
Sångerskan Kristina Nilsson, grevinna de Casa Miranda, avled
i dag den 22 nov. på morgonen å Wäxiö stadshotell.
Kristina Nilsson
föddes på torpet Snugge
i Vederslöfs socken,
Kronobergs län, den
20 augusti 1843 och
hade således vid sitt
frånfälle fyllt 78 år.
Föräldrahemmet var
mycket fattigt och
syskonen många,
varför Kristina tidigt fick
hjälpa till att bidraga
till familjens
uppehälle, bland annat
genom att sjunga och
spela fiol — vilket
instrument hon allt
framgent med förkärlek trakterade — på gillen i
bygden samt marknader. Det var på en marknad i
Ljungby som häradshövding Tornérhielm år 1857
»upptäckte» och utan föräldrarnas hörande lät henne resa
till Halmstad för att där utbildas hos sånglärarinnan
Adelaide Valerius, sedermera friherrinnan Leuhusen.
Offentligt uppträdde hon första gången i nämnda stad
två år senare och väckte en smickrande uppmärksamhet,
varefter hon flyttade till Stockholm, där Franz Berwald
åtog sig hennes vidare musikaliska uppfostran, med den
framgång att hon redan 1860 kunde uppträda med en
offentlig konsert i Lacroix’ salong. Kritiken lovade sig
det bästa av den unga debutanten, icke minst som
violinist. Tornérhielm åtog sig frikostigt kostnaderna
för hennes vidare utbildning i Paris, där hon studerade
för bl. a. Masset och Delle Sedie, och 1864 firade hon,
endast tjugutreårig, sin första glänsande framgång på
Théåtre Lyrique som Violetta. — — —
Kristina Nilsson.
År 1872 gifte hon sig i London med bankiren Auguste
Rozeaud, vilken efter några års förlopp på spekulationer
förlorade sin förmögenhet och blev vansinnig; andra
gången förmäldes hon 1887 i Paris med den spanske
diplomaten greve de Casa Miranda. Året därpå
uppträdde hon i London för sista gången i Albert Hall, ett
föremål för stormande hyllningar. Dessförrinnan hade hon
dock än en gång gästat Sverige, nämligen 1885, vid vilket
besök bland annat minnet av den s. k. Kristina
Nilssonolyckan utanför Grand Hötel i Stockholm är knutet.
135
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
