Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En
Maria-Teresia.
Premiär 8 december 1917.
Naima Wifstrand var
utomordentligt disponerad och överträffade
nästan sig själv från Csardasfurstinnan.
Man får väl nästan ifrågasätta om
hon inte här gör sin förnämsta roll
hittills. Kvällen blev hennes och —
blomsterskörden.
Mr Jones.
(David Jonasson.)
Dagens Nyheter.
OSCARS-TEATERN.
Repris-premiär
Tisdagen den 20 januari 1920
DOLLARPRINSESSAN
Och fick man annars ej valuta för
biljetter,
Man Naima Wifstrand fick —
och vackra toaletter!
En Naima — underbar, i sång, i tal
och gest.
Jag vet av alltihop ej vilket hon gör
bäst.
X tian.
(Stina Nordström.)
Dagens Nyheter.
OSCARS-TEATERN.
Fredagen den 11 februari 1921
SISTA VALSEN
Albert Ranft kommer alldeles
säkert att räkna premiären av »Sista
valsen» som en av sina lyckligaste
Monte Carloaftnar. Ty teater är som
spel — tur.
Den här gången har emellertid
Albert Ranft gjort ett lyckokast. Och
ingen missunnar honom det.
Lyckoflickan heter i det här fallet
Naima Wifstrand.
Visserligen har det glunkats om att
hon skulle förälskat sig i rollen. Men
att hon förälskat sig i den i så hög
grad kunde man icke föreställa sig.
Naima har ju varit makalös förut
både som sångerska och skådespeler-
1921
operettprimadonna.
ska — men aldrig har hon med den
oemotståndliga charme tolkat en roll
som hon gjorde det i går afton. Och
inte endast charme. Det var ett
gnistrande liv i hennes spel, ett
raffinemang i hennes sång som
fullständigt erövrade publiken. Och detta är
så mycket beundransvärdare som
Naima Wifstrand nu sjungit kväll
efter kväll och alltså haft rättighet
att kunna känna sig trött. Men om
trötthet blev det inte tal. Stämman
ljöd varmare än någonsin. Och spelet
hade en fläkt som ryckte alla med sig.
Som hon sjöng »Spegel uti din
blanka yta» och »Olala kan mycket
betyda» tror jag knappast någon
svensk artist gör benne efter. Det var
smekande rytm både i ton och
kroppens linjer. Och med vilken dramatisk
verve gav hon icke sista akten, när
hon lät den ryske fursten dansa efter
egen piska. Bättre har ingen av
talscenens storheter kunnat göra det.
Daniel Fallström.
Stockholms-Tidningen.
OSCARS-TEATERN.
Fredagen den 19 november 1920
BOCCACCIO
Musiken av Franz von Suppé.
Bäst var fröken Wifstrand utan
tvivel som den dumma bondpojken i
andra akten, där hon också visade en
ny sida av sin talang, den komiska,
och den skämdes minsann inte för
sig. Primadonnan är tydligen också,
så underligt än kan låta, en komiker-
kraft av rang. S. A—g.
(Sture Appelberg.)
Dagens Nyheter.
141
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
