- Project Runeberg -  Gustaf V och hans tid. En bokfilm / 1919-1927 /
143

Author: Erik Lindorm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1921

Berömda gäster.

Rabindranath Tagore. |
Rabindranath Tagore i Stockholm.

Dagens program: besök hos konung
Gustaf och föredrag på kvällen i
Auditorium. På torsdagen håller Tagore sitt
Nobelföredrag. Avresa på lördag kväll.

Tisdagen den 24 maj kom äntligen
den många gånger väntade gästen —
Nobelpristagaren Rabindranath
Tagore — till Stockholm, hjärtligt och
vördnadsfullt mottagen av stora
skaror både inne i Centralen och utanför.
På perrongen mötte vid Malmötågets
ankomst kl. 9,45 d:r E. A. Karlfeldt
å Svenska akademiens vägnar, Tagores
svenska förläggare, direktör Torsten
Laurin och kammarrättsrådet
Carleson, samt grevinnorna Alice Trolle
och Fanny Wilamowitz-Moellendorff,
författarinnan Fia Öhman m. fl. —
vilken sistnämnda var den första,
som välkomnade den långväga
främlingen med en krans av den svenska
vårens första blommor. D:r
Karlfeldts små ljuslockiga döttrar lämnade
också en blomsterhälsning till den
stora skalden och barnavännen, och
så vandrade den vitskäggige vise ut
mellan leden av allvarligt hälsande
stockholmare. Från Centralen begav
sig Tagore i bil till Grand Hötel
och där välkomnades han ytterligare
på ett sätt som säkerligen mycket
gladde den stora skalden — en skara
små, vitklädda skolbarn väntade
honom där och sjöngo en svensk
folkvisa till hans ära.

fn SOpprRIR. > ER

Maxim Gorkij.

Två celebra gäster, Gorkij och
Grsjebin, i Stockholm.

Maxim Gorkij och förläggaren Z.
I. Grsjebin, anlände till Stockholm på
kvällen den 3 november från
Hälsingfors med ångaren Birger Jarl,
våldsamt försenad till följd av stormen,
som tvingat kaptenen att söka lä
vid Degerby på Åland.

Några politiska uttalanden vägrade
Gorkij bestämt att göra och inte
häller ville han gå närmare in på det
ryska nödtillståndet.

— Det må vara nog sagt att
situationen på många håll är fruktansvärd,
sade han, och en samfälld
hjälpaktion från hela världen kräves för
att åstadkomma något som kan förslå.
Särskilt är intelligensens ställning
hopplös. Inga ord räcka till för att
skildra det liv huvudmassan av våra
vetenskapsmän, våra författare och
konstnärer nu tvingas att leva. De
äro dömda att gå under. Jag varken
vill eller kan ge mig in på kapitlet.
Endast så mycket kan jag säga att
enligt vad en statistik ger vid
handen ensamt i Petrograd 22
procent av intelligensen lida av anemi,
29 procent äro angripna av kräfta,
16 procent äro i behov av vård på
sinnessjukhus och 11 procent äro ett
hopplöst rov för alkoholmissbruket.

Anatole France med sin hustru.

Anatole France i Sverige.
Anlände till Malmö den 9 december.
Intervjuad i järnvägsvagnen:

— Vi upplysa honom att Dagens
Nyheter anmodat hans förträffliga
översättare Hjalmar Söderberg att
möta i Sassnitz. Men han var för blyg.

— Precis som jag, förklarar Anatole
France. Det är visst så med oss alla
som äro litet cyniskt anstuckna. Vi
äro blyga. Vi rodna för ingenting.
Det gör hr Söderberg också, antar
jag. Han fortsätter omedelbart:

Jag har tre fosterland, Frankrike,
Italien och Grekland. Det är kanske
mera än de flesta människor, och
därför har jag aldrig fått tillfälle att ställa
mina steg norrut. Men jag känner i
alla fall något till er litteratur i
översättning.

Kriget! Det är tre år sedan de sista
skotten lossades, och jag känner
ändå alltjämt hur mina nerver
skälva efter denna upplevelse.

Och ändå: Jag kan icke säga att
den överraskat mig. Om man ställde
frågan direkt till mig skulle jag svara:

— Ja, jag trodde att mänskligheten
var i stånd till detta vansinne.
Människans dagliga liv är som en kamp mellan
orangutanger vilken hålles inom vissa
gränser tack vare att gendarmeriet
vakar —det var min gamla goda vän Taine
som begagnade detta uttryck. — —

143

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed May 1 13:07:19 2024 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/legustafv/1919-27/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free