Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1922
Sven Lidman blir pingstvän.
Sven Lidman om sin nya tro.
Verklighet i andedop och
troshelbrägdagörelse.
Jag tror, att vad man kallar den
svenska pingströrelsen är ett av
Guds försök att åter föra in
världsutvecklingen under Jesu
fostrarhand, att åter väcka till rikare liv
den rörelse som började 33 e.
Kristus på Golgata och som fick ett
spetälskeår redan i de dagar då
kejsar Konstantin grep om Jesu
kyrka för att söka genom henne
rädda åt ett ramponerat och ruttnat
system några århundraden till av ett
statligt liv.
Det är författaren Sven Lidman
— från och med detta års början
redaktör av publikationerna
Evangelii härold och Evangelii härolds
månadsskrift — som nyligen skrivit
dessa ord, och det är om deras
grundtanke och bakgrund som en
av Dagens Nyheters medarbetare
lyckats få en del ytterligare
upplysningar under ett samtal med hr
Lidman.
Själva faktum att hr Lidman
anslutit sig till pingströrelsen och
Stockholms Filadelfiaförsamling får
till en början sin bekräftelse.
Orsaken uttrycker han allmännast i
framhållandet att han här funnit
mest av verklighet och allvar,
levande tro på Guds löften. Det är
ur den synvinkeln och inte efter de
möjliga felstegen man bör bedöma
en rörelse eller en människa. Gud
är den felfria fullkomligheten, men
han har aldrig sagt att någon
mänsklig varelse eller rörelse skall
gå felfri och fullkomlig fram över
jorden. Även en andlig rörelse kan
ha sin tross och sina marodörer.
Men den svenska pingströrelsen
äger härliga kärntrupper.
— Herr Lidman har väl
predikat?
— Ja, jag skall säga hur det är.
Just när jag slutat min
Augustinusöversättning bad jag till Gud om
ett nytt arbete. Jag ville nämligen
inte att det skulle gå som förr i
världen: när man slutat en bok,
så gick man och gjorde ingenting
ett par månader. Jag bad alltså
till Gud och fick svar i mitt hjärta
att jag skulle gå till Filadelfia-
172
Sven Lidman.
församlingen och tala i bibelskolan
om Augustinus. Ett par veckor
därefter ringer Lewi Pethrus upp
mig och anmodade mig att komma
till skolan och hålla föredrag om
kyrkofäderna.
— Kära du, sade jag, det har jag
redan talat med Gud om.
Pingstvännerna börja husera
i Syd-Sverige.
Det är inte blott i Norrland som
pingströrelsen åter börjar sticka upp
huvudet. Även södra Sverige tycks
vara hotat av ett recidiv av så pass
allvarlig beskaffenhet att man synes
ha berättigad anledning kräva att
de myndigheter det vederbör hålla
sig på sin vakt.
Ett oroscentrum är sålunda
Brömsebro på gränsen mellan Småland
och Blekinge, där smittan för ett
par år sedan slog rot och där
epidemien nu håller på att åter ta
ny fart efter någon tids mera
tynande tillvaro. Som
Brömsebroförsamlingens fader står en ung
stockholmare, som efter att av
någon inte närmare känd anledning
ha blivit relegerad från Fjellstedtska
skolan i Uppsala, kastade sig till
Lewi Pethrus’ fötter för att undfå
tröst och hugsvalelse och desslikes
även ett inte alltför magert levebröd.
Han såg bra ut och hade en oljad
tunga, som kunde svarva både
honungsljuva fraser och dundra ett
rytande anatema, allt efter
omständigheterna. Och hans stora
smäktande ögon sköto blixtar, som funno
vägen direkt till månget litet
kvinnohjärta. Framgången var alltså given.
Han nöjde sig emellertid inte med
denna verksamhet. Det var endast
under kvällarna och nätterna han
frälste själar. Sina dagar ägnade han
åt en möbelfabrik som tycktes
frodas och blomstra, tills en vacker
dag hr predikanten och fabrikören
var spårlöst försvunnen, till stor
sorg och bedrövelse inte blott för
en ganska vacker samling nyfrälsta
systrar, utan även för deras
manliga anförvanter, som snart nog
fingo anledning att begråta förlusten
av cirka 150 000 kr., som
gudsmannen glömt likvidera innan han
avdunstade till Amerikat.
Även Lund hotas av en ny epidemi.
En annan plats där faran för en
ny pingstvänsepidemi tycks vara
överhängande är Lund, där rörelsen
tog ny fart redan i våras för att
sedan gripa omkring sig alltmer.
Även här råder vid mötena det
mest öronbedövande larm, som
föranlett ideliga klagomål från
kringboende och slutligen föranlett
polisen att vidtaga särskilda åtgärder.
Värst säges det emellertid gå till
vid de enskilda möten vilka hållas
i de troendes hem, där det lär
förekomma prestationer både i ord
och åthävor vilka trotsa all
beskrivning. Ett sorgligt stort antal
sköterskor från stadens hospital ha
blivit angripna av smittan, liksom
även åtskilliga folkskollärare. Två
personer ha redan direkt eller
indirekt genom sitt deltagande i
pingströrelsen blivit sinnessjuka. Det
ena fallet inträffade i våras och
gäller en ung järnvägsarbetare, som
måste föras till Lunds hospital, där
han fortfarande åtnjuter vård. I
det andra fallet gäller det en
medelålders kvinna, som måste
intagas på Lunds fattigvårds
avdelning för sinnessjuka. Hon vistas
emellertid nu i hemmet.
Dagens Nyheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
