Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1922
Drottningholms teater.
Interiör av Drottningholmsteaterns salong och scen.
Drottningholms teatermuseum öppnat.
Lördagen den 19 augusti slog den nyrestaurerade
Drottningholmsteatern upp sina portar för allmänheten,
och vårt land har därmed fått sitt första verkligt
representativa teatermuseum. En talrik och representativ
publik hade hörsammat kallelsen till den lilla
högtidligheten som ursprungligen blott varit tänkt som en
»visning för pressen». När dr Agne Beijer framträdde
för prosceniet för att med några ord sätta
auditoriet in i situationen, visade sig detta
uppgå till gott och väl ett par
hundratal personer varibland vi anteckna
ståthållaren A. Murray, företagets energiske
och intresserade befrämjare, förste
hovmarskalken frih. E. Rålamb,
överintendenterna Folcker och Böttiger, slottsarkitekten
Tengbom, operachefen Riben, regissör André,
författarföreningens ordförande dr Karl
Wåhlin, intendenterna Strömbom och
Wettergren, skriftställaren Georg Nordensvan, dr
Georg Göthe samt ett flertal andra
representanter för museivärlden och det eljest konst-,
teater- och litteraturintresserade Stockholm.
Dr Agne Beijer
som mwupptäckt» teatern
och satt den i stånd.
Dr Beijer anknöt fyndigt sin lilla inledningsharang
till dagens stora gustavianska minne — den 19 augusti
1772 alltså för jämt 150 år sedan, iscensatte som bekant
Gustav III den oblodiga revolution, som för alltid
gjorde slut på den rysk-franska dragkampen om rätten
att bestämma över svenska folkets öden.
Men det vackraste, det dyrbaraste och mest unika
utställningsföremålet är och förblir dock själva teatern,
som nu strålar i otaliga lampetters och de gamla, åter
upphängda kristallkronornas sken.
Bänkarna äro överklädda med blått kläde, och de
två kronprydda, röda karmstolarna längst
fram markera lokalens karaktär av
»hovteater. För den som sett förödelsens
styggelse, sådan den bredde sig över
scen och salong ännu för ett år sedan,
då byggnaden tämligen nyss upphört att tjäna
som sädesmagasin, ter sig den syn, som nu
möter ögat, overklig som en saga. Svensk
teaterkultur har genom det pietetsfulla arbete,
som nedlagts, fått icke blott ett lysande
anträd, utan också ett arv, som
förpliktar.
181
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
