Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1925
Kommunisten Samuelsson:
Stridsåtgärder vidtagna vid flottans
station.
Försvarsministern dementerar:
Varken Vidar eller
något annat fartyg
har av särskild
anledning blivit rustat. De
flottans fartyg som
äro på expedition, äro
alltid rustade och
fullt bemannade för
det ändamål, för
vilket de äro på
expedition, och de vid Skeppsholmen liggande
fartygen hade varit på expedition sedan
lång tid tillbaka. Kulsprutor ingå i Vidars
och Clas Flemings bestyckning och
finnas därför alltid ombord när fartygen äro
på expedition. Att undervattensbåtar
skulle avses såsom vapen i arbetsstriderna
är ett antagande som jag förmodar att
till och med interpellanten själv vid
närmare eftersinnande skall finna dåraktigt.
Även om statsrådet tror att
militärkommenderingarna inte äro riktade mot
arbetarna, så har officerskamarillan en
annan uppfattning. Det har också
länsstyrelsen i Karlskrona erkänt. Talaren
kände sig frestad att citera Per Albin
Hansson för 15 år sedan, då han i
tidningen Fram skrev om militarismen, som
höll det arbetande folket i träldom, och
som var ett maktmedel mot folket i dess
rättvisa kamp. Den gången hade Per
Albin Hansson denna uppfattning, som
jag och mina partikamrater ha nu.
Försvarsministern undrade inte på att
interpellanten icke var nöjd med svaret.
Man är aldrig nöjd, då det påvisas att
man är ute i ogjort väder.
Oskar Samuelsson.
En besvärlig fråga.
Hr Olovson i Västerås (s.) ville fråga
om det var kommunisternas mening att
med vapen i hand gå ut och bekämpa det
bestående samhällsskicket i Sverige.
Hr Samuelsson (v.-k) ville hänvisa till
kommunistiska partiets program där det
talades om nödvändigheten för Sveriges
arbetar- och bondeklass att beväpna sig.
(Stor munterhet).
Hr Engberg (s). Från Hälsingland
berättas en historia om ett par bönder som
sågo en länsman. Den ene sade: »Vi hade
en tocken vi ock, men han kom bort.»
Om hr Samuelsson beväpnade bönderna,
kunde något liknande hända
kommunisterna.
342
Värner Rydén passerar borggården på väg
till slottet.
En omstridd utnämning.
K. M:t har i konselj den 6 oktober
beviljat generalkrigskommissarien F. E.
Bergenholz avsked fr. o. m. den 9
oktober och till generalkrigskommissarie
utnämnt förutvarande statsrådet Värner
Rydén.
Z. Höglund på väg mot
fadershuset.
Partistyrelsen behandlar återföreningen.
Statsminister Riehard Sandler för, Per
Albin Hansson skarpt emot
sammanslagning.
Det är allmänt känt att både
försvarsministern Per Albin Hansson och
partisekreteraren och socialministern Gustav
Möller slagit ifrån sig med båda händerna
mot friarna från vänster. Av allt att döma
har hr Per Albin Hansson inom
Stockholms arbetarkommun lidit ett säkerligen
ganska kännbart nederlag på denna
punkt. Kommunstyrelsens majoritet gick
emot försvarsministerns önskningar och
ville bereda väg för hr Höglund.
Däremot torde statsminister Sandler
och sannolikt även chefredaktören för
huvudorganet, hr Engberg, hysa ett
ganska starkt intresse för
återförvärvandet av hr Höglund till partiet, trots det
att de veta att han i sitt följe har både
Fredrik Ström och flera andra, som
knappast på något håll torde vara
persona grata.
Politiskt bråk.
Drottningen lyckönskar
Hindenburg.
Telegram till den nyvalde presidenten.
»Gott hat geholfen.»
En mängd välgångstelegram från
Sverige till Hannover.
Hannover, onsdag 29 april.
Från Drottningholm har till den ny-
valde rikspresidenten, Hindenburg, ingått
följande telegram från drottning Victoria
av Sverige:
Gott hat geholfen.
Drottningtelegrammet i riksdagen.
Hr Winberg nedklubbad.
Ytterligare fyra nedklubbningar.
Finländska förhållanden dragas
in i debatterna.
Fem
nedklubbringar på mindre än en
halvtimme — det är
ju ändå en sensation
i den pågående,
annars ovanligt
sensationsfria riksdagens
historia. Detta
inträffade emellertid den
13 maj i samband i
med behandlingen av utrikesstaten, och
som man kan förstå, var det
kommunister som på detta sätt ville väcka
uppmärksamhet.
Carl Winberg.
Hr Winberg klandrar drottningen.
Bl. a. yttrade hr C. Winberg i första
kammaren följande: Slutligen kan jag ej
undgå att påpeka de nästan alltför
utmanande handlingar, som en kvinnlig
medborgare i detta land tillåtit sig. När dylikt
förekom under krigets upprördhet,
hoppades man, att det icke skulle upprepas,
sedan lugna förhållanden inträtt.
Emellertid har det på senare tid ånyo
förekommit på ett mycket
uppseendeväckande sätt, som inneburit ett inskridande
i rent partipolitiska förhållanden i ett
främmande land.
Här föll talmannens klubba.
Talmannen framhöll att det »alltid är
taktlöst och vittnar om bristande
parlamentarisk ansvarskänsla att tillåta sig
offentligt angrepp mot privata
utomstående personer, som icke kunna försvara
sig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
