Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1926
ute och hemma.
Uppsalaprofessor söker arbetsplats
på trottoaren.
Fram på vårsidan
är det inte omöjligt
att Uppsala får en
sevärdhet av rang,
en sevärdhet som
blir värd ett par
stjärnor i Bedecker.
Det kan nämligen
hända att en
förvånad turistskara får
skåda en vetenskapsman, en den svenska
statens universitetsprofessor, som står
på trottoaren och i skydd av en
presenning utför sitt arbete med att preparera
fram fossila skelettdelar av en jätteödla.
Sannolikt komma de talrika åskådarna
att bestå mest av utlänningar, ty
svenskarna ha all anledning att gå avsides och
skämmas. Saken förhåller sig nämligen så,
att professor Carl Wiman, der
paleontologiska institutionens prefekt, som under
många år med huvudsakligast privata
medel lyckats åstadkomma ett
paleontologiskt museum, vilket enligt sakkunnigas
mening i kvalitet kan mäta sig med vilket
som hälst av Europas liknande
inrättningar, inte har något utrymme att
arbeta på. De små lokaler, spridda litet
varstädes i staden som han fått sig
upplåtna, äro nu fyllda till sista
kubikcentimeter. Får han inte snarast möjligt
hjälp av staten, måste han redan i vinter
göra en framställning till stadens
myndigheter att få disponera en bit av
trottoaren utanför det gamla konsistoriehuset,
där han nu har en liten verkstad. Därute,
vid själva domkyrkoplanen, tänker han
då etablera ett slags arbetsfält, i vilket
han och hans preparatörer kunna
bearbeta de särdeles viktiga och unika fynd
av fossila jätteödleskelett som nu ligga
i sina packlårar nere i universitetets
källare.
Carl Wiman.
Svensk forskare får franskt pris
för spetälskrön.
Franska medicinska akademin har,
enligt ett meddelande från Paris, vid sitt
senaste sammanträde beslutat tilldela
professor John Reenstierna
Zambacopriset för hans forskningar angående
spetälskan och utnämnt honom till
Laureat de I’ Academie. Akademin beslöt
vidare att tilldela professor Reenstierna
en Mention honorable för hans arbete
rörande den mjuka schankern.
Sven Johan Enander.
D:r Enander får Salixar
från östern.
Lillherdals kyrkoherde och hela
världens främste Salixkännare, fil. d:r S. J.
Enander, kom den 23 november till
Stockholm direkt från den yttersta
östern, eller närmare bestämt, Vladivostok.
D:r Enander, som med sina 79 år på
nacken är vår botaniks nestor, har under
de senaste fyra månaderna rest omkring i
Asien på botaniska expeditioner.
Men det är ju så trassligt och besvärligt
där borta så att jag måste verkligen säga
att det vetenskapliga utbytet blivit
tämligen klent, säger kyrkoherden.
Jag for ut till Mandschuriet för att
titta på några videbuskar där borta på
gränsen mot de arktiska trakterna,
buskar som den österrikiska botanisten
Masetti inte kunnat bestämma arten på.
Jag skulle hjälpa honom med det. Och
samtidigt tänkte jag då också ta en tripp
över till Alaska och till Kamtschatka.
Men därav blev intet. En rysk expedition,
som skulle över Beringssund pr
flygmaskin, låg i Vladivostok — det visste
jag. Den hade med sig en mycket
energisk ung, tysk flygare, och jag hade
fått löfte att få följa med i maskinen,
Men olyckligtvis hade inte expeditionen
kunnat vänta på mig, utan när jag kom
fram till Vladivostok hade expeditionen
redan gett sig av. Därför beslöt jag
resa till Himalajaområdet och se efter
vad där kunde finnas för märkligt på
Salixområdet. Men jag kom inte dit
heller — jag hade inte tid.
P. J. Rösiö jubilerar:
Fyrtio år i katedern som jordbruksapostel.
När P. J. Rösiö,
den kände
jordbruksläraren och
banbrytaren inom svenskt
jordbruksväsen, den
20 april avslutar sin
vinterkurs i sitt
lantbruksinstitut i
Hagaberg kan han fira ett
dubbeljubileum. Det
är nämligen sin 50:de ordinarie
lantbrukskurs han. fullbordat, och samtidigt har
han i jämt 40 år bedrivit sin verksamhet
som jordbrukets apostel. Ingen annan
har som han förstått att föra fram
jordarbetet och odlingen såsom ett ljust och
glatt budskap.
P. J. Rösiö.
Den förste svensken vid Nordpolen.
Meteorologen d:r Finn Malmgren, som
medföljt den Amundsenska
flygexpeditionen över polarområdet, anlände
tisdagen den 20 juli till sitt hem i
Äppelviken. D:r Malmgren, som ej blott burit
ansvaret för luftskeppet Norges
meteorologiska dispositioner, utan även dessutom
insamlat ett stort geofysiskt
observationsmaterial, skall nu i bokform skildra
sina erfarenheter. Sedan dröjer det väl
inte så länge innan han på nytt ägnar
sig åt de vita viddernas utforskning.
Den svenske deltagaren i
Nordpolsezpeditionen
Metereologen Dz Finn Malmgren skrev
till oss efter det han sett filmen
web AMUNDSEN
ni. NORDPOLEN
klona. snöre OK dörrnn L äv
Anges 0 mas de Row fyjjuma
TÅ oden den oj al hört upplädarn
dåd. då lan SN barmeren må
Me GA dåd a med menn
tande LU am Bar orken
fade.
Te Joda pa
Uppföranderdtten av donna film för Stockholm
är förvärvad av
Brunkebergsteatern sår
"Roskia
& AKTIEBOLAGET CONTINENIALFILM reklamen"
427
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
