Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1930
Begravningen i Riddarholmskyrkan.
Drottning Victoria.
Konungens tack:
I den oändligt stora sorg som drabbat mig och
mina barn och hela mitt hus genom min älskade
hustrus, Hennes Majestät Drottningen, bortgång,
ha de talrika bevis på kärleksfullt och uppriktigt
deltagande, som strömmat oss till mötes från alla
samhällsklasser av mitt trofasta folk, berett mig all
den lindring, som mänsklig tröst vid detta
smärtsamma skede i min långa levnad över huvud förmår
bringa.
Jag uttalar härmed till alla, myndigheter,
korporationer och enskilda, såväl inom som utom
landet vistande, mitt varma, från mitt rörda hjärta
gående tack för alla dessa bevis, i form av brev,
telegram och blomsterhyllningar, på värmande
medkänsla i den oersättliga förlust, som jag och mitt
kära svenska folk lidit genom slocknandet av ett
liv, som in i det.sista varit ägnat mig och min familjs
lycka och hela folkets väl.
Stockholms slott den 12 april 1930.
GUSTAF.
Vid framkomsten till Riddarholmskyrkan bars kistan
av tio officerare i kaptens grad in i högkoret och
placerades på en där uppställd katafalk.
Lod
Från orgeln intonerades psalmen 221 och församlingen
stämde högtidligt in. Endast första versen sjöngs: man
hade velat göra akten så litet vidlyftig som möjligt.
Omedelbart efter sången trädde ärkebiskopen fram till
kistan och förrättade jordfästningen. De tre skovlarna
mull föllo, och med klangfull, men låg stämma läste
ärkebiskopen vår kyrkas vackra jordfästningsritual, endast
något utökad med valda språk ur Skriften.
Rx
Från orgelläktaren sjöng en kör a capella en tysk
psalm: »So nimm denn meine Hände...» En hälsning från
drottning Victorias aldrig glömda fädernesland, som
gjorde ett särskilt gripande intryck. När den var avslutad
trädde pastor primarius dr Nils Widner fram till båren
och höll med ljudande stämma en likpredikan.
x
Nu hade den kungliga kronan lyfts av kistan, och
församlingen sjöng vår skönaste griftepsalm: »Måste ock av
törnen vara här din krona, o, min brud...»
Begravningsmässan, utförd av ärkebiskopen, överhovpredikanten Nils
Widner samt hovpredikanterna Clemens Åhfeldt och Carl
Bergö, tonade sakta under valven, medan orgelmusiken då
och då trängde igenom »Där uppe är det ingen natt» sjöng
församlingen, och strax därpå ljöd det mäktiga förspelet
till »Parsifal», spelat av hovkapellet. Kören tog upp
den urgamla melodin »Rösten i öknen», och nu lyftes
kistan upp och bars in i det Bernadotteska gravkoret.
Dit in följde den kungliga familjen och tog under djup
rörelse ett sista farväl.
Drottningens begravning, nyfikenhetsparad,
skyltfönstersorg.
Ett shakespearskt krönikespel med kanonbrak och klockklang
i huvudstaden.
Om själva ceremonin kan inte sägas annat än att den
blev tadellöst genomförd. Men proportionerna voro för
gigantiska, iscensättningen för slösande i en demokratisk
tid. Att konstatera detta är icke liktydigt med att visa
ringaktning för en död människa.
Social-Demokraten.
Med anledning av H. M:t Drottning Victorias
begravning hålla vi våra affärslokaler stängda
lördagen den 12 april mellan kl. 2—4 e. m.
HYVEÉNS
ODENGATAN 59—61 STOCKHOLM
108
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
