Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1930
Ur årets krönika.
Markis Claes Lagergren
i påvlig kammarherreuniform.
Claes Lagergren död.
Påvliga kammarherren markis Claes
Lagergren har avlidit den 13 februari i
Rom i en ålder av 77 år.
Få
Claes Lagergrens bana låter som en
saga i vår prosaiska och normaliserade
tid. Det är berättelsen om en ung svensk
lantmannason som drog ut i världen med
ett par tomma händer och slutade sina
dagar som innehavare av ett bland
landets minnesrikaste storgods,
kabinettskammarherre hos påven med verklig
tjänstgöring och samtidigt patronus i
två svenska församlingar, Tyresö och
Dalarö. En så sällsynt och originell
karriär göres naturligtvis endast under
särskilda omständigheter och med en
mindre vanlig begåvning.
Född den 20 oktober 1853 i Asker i
Närke, där föräldrarna innehade en
mindre egendom, skickades Claes
Lagergren innan han avlagt studentexamen
till Spanien på grund av svagt bröst.
Han ägnade sig åt studier och svärmade
för den spanska konsten. Därifrån fördes
han över till intresse för katolicismen,
kom under inflytande av en ärkebiskop
i Barcelona och blev katolik. Hans
beskyddare utnämndes till kardinal och
flyttade till Rom. Den unge svensken
följde med och fick nya vänner inom
kardinalkollegiet. De skaffade honom
anställning i Vatikanen, där han 1884 blev
140
kabinettskammarherre hos Leo XIII och
1889 fick ärftlig markgrevlig
markisvärdighet.
Efter att ha gift sig med en
amerikanska av gammal familj, vände Claes
Lagergren hem i början av nittiotalet —
han kallade sig härefter efter konung
Oscars personliga önskan greve — och
inköpte av advokatfiskal Hörstadius
Tyresö slott och gods, beläget mellan
Saltsjöbaden och Dalarö, strax intill den
gamla körvägen från huvudstaden till
Älfsnabben. Det var ett herresäte med
gamla anor han därigenom blev herre
över. Dess historia är känd sedan
1400-talet och det har innehafts av Sveriges
förnämsta släkter: Blå, Lilje, Ryning,
Bielke, Oxenstierna — riksdrotten
Gabriel byggde på 1630-talet det nuvarande
slottet och kyrkan — Scheffer,
Stackelberg m. fl.
Markis Lagergren sörjes närmast av
sin maka i andra giftet samt sönerna
Claes Leo, påvlig kammarherre i Rom,
Johan och Carl, löjtnanter vid
Livregementet till häst.
Tyresö slott till Nordiska museet.
Den 28 april blev en stor dag för
Nordiska museet, då halvsekelfesten firades
i kronprinsens närvaro och museet i
anslutning till jubileet fick motta en hel
rad märkliga donationer. Den märkligaste
av dem alla var den som museets
styresman professor Andreas Lindblom redan
vid sammankomstens början lämnade
meddelande om en storstilad donation
av framlidne markis Claes Lagergren
på Tyresö och markisinnan Mary Moore
Lagergren, vilka till Nordiska museet och
Skansen överlämnat Tyresö slott och
ett stort markområde, bibliotek, möbler
och olika samlingar som finnas i slottet.
Markisinnan har därjämte utfäst sig att
med en väsentlig summa årligen bidraga
till slottets underhåll.
Tioårsdagen
Sveriges inträde i ”Valionernas Förbund
högtidlighålles
Onstagen dön 5 Mars 10597 kl 56 om
&å Läkaresällskapets stora sal,
Klara Östra Kyrkogata 10.
Anföranden av len Frikerre Eric
Marks von Wärtemberg
marens Talman Direktör r F. Vennersten.
Musik utföres av en stråkkvartett.
Svenska Föreningen för
Nationernas Förbund.
Sveriges Akademiska Förening för
Nationernas Förbund.
Fri entré,
Grevinnan Wilhelmina von Hallwyl.
Målning av Julius Kronberg.
Grevinnan v. Hallwyl bortgången.
Grevinnan Wilhelmina von Hallwyl,
f. Kempe, avled på kvällen fredagen den
25 juli i sitt hem, Hallwylska palatset, i
Stockholm vid 86 års ålder.
Grevinnan von Hallwyl verkade under
hela sitt liv som Sveriges kanske mest
frikostiga donator för kulturändamål. Hon
var en outtröttlig konstsamlare in i det
sista och brukade alltid visa med ett
leende den gynnade besökaren av
palatset vid Hamngatan den lilla
snäcksamling från hennes barndom, som var början
till de hart när ovärderliga samlingar av
tavlor, vapen, keramik och smycken som
nu, enligt makarna von Hallwyls
donation av 1921, övergår till svenska staten.
x
Med en vitalitet, över vilken man
småningom glömde bort att häpna, följde
åttioåringen allt som skedde i svenskt
kulturliv lika outtröttligt som hon ända
till de sista åren tog sin dagliga
gymnastik och företog sina resor, tidigare
mycket. vidsträckta och strapatsrika,
men på slutet koncentrerade till
inspektionsresor till Schweiz. Det var en lång
arbetsdag hon hade med vården av sina
samlingar, inga ha blivit så omsorgsfullt
katalogiserade som de, ty hennes
ledande tanke var att allt skulle göras
grundligt och för evärdlig tid.
Karl Asplund.
Svenska Dagbladet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
