Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jungfrutal på vers.
Ture Nerman i sin bänk i Första kammaren, under
remissdebatten, i väntan på att få hålla sitt jungfrutal.
Ture Nerman jungfrutalar på hexameter.
Endast få märkte det.
En i den svenska riksdagens annaler hittills alldeles
enastående händelse inträffade vid remissdebatten den 17 januari,
i det att den i första kammaren nyss invalde kommunistiske
skalden Ture Nerman debuterade med ett tal på vers. Det var nog
inte så många som uppfattade det — skanderingen var väl inte
häller så tydligt markerad — men faktum är i alla fall att hr
Nerman framförde sina tankar i rätt väl formad hexameter. I
det versifierade talet redogjorde diktaren för sin kommunistiska
åskådning, men replikerade även föregående talare under
debatten:
Jag gör mig ingen som helst illusion,
att riksdagens gärning
för våra arbetslösa i år får resning
och storhet,
blir något monumentalt — efter alla
fosterlandsfraser.
Ingen är okunnig om, hur
människomassorna längtar
till en betryggande fred, och vi vet,
hur vänsterns partier,
har firat orgier i att bedyra, att freden
är säkrad,
liksom i år samma blå optimism finns
i Konungens trontal.
Har inte staterna byggt ett förbund i
Geneve, vars magnater
till och med har belönats med en
dynamitpatrons fredspris?
Jo, det har hänt, att en stormakt frankt tog
de andra på orden i
och lämnade in till behandling
ett detaljerat avrustningsförslag i otadlig ordning.
Vad fick Sovjetunionens förslag för välkomst
där nere?
Jo, det fick krokben och hån och obotfärdigt
förhinder. ;
Löftena, som man strött ut, var bara en smärt
sol- och vårmans.
Nå, har nu Sveriges representant i Geneve
gjort en kraftfull
insats i fredens sak och hjälpt
Sovjetfredsförslaget?
Nej, ack, så klädsamt blyg slöt han upp
bakom stormaktskartellen,
följde den lydigt och snällt — ja; så har den
svenska nationen
likt varje annan borgerlig stat fört »kampen
för freden».
Nå, mina herrar, jag tror inte på några under:
verk — minst i
Nya förbundets dar — och Sverige, den
fredskänslans stamort,
är — vad man ännu må tro bland sveklösa
barn i nationen —
inte nå’n farfarsidyll, där i evig ödmjukhet alla
sjunger »Bä, bä, vita lamm eller Fridas visor».
Vi har dem alla en kapitalistisk stats
välsignelser — alla:
kriser, konflikter, finanskapital, och den
svenska idyllen,
som redan börjar ta Världs-Sveriges form
i litteraturen,
har några namn av en rätt imponerande
fredsvänlig klangfärg,
namn, som, rättare sagt, betygar, hur Sverige
marscherar
friskt i imperialistisk takt fram till stormakten
Norden:
Enskilda Banken med Dawes-lån, Grängesbergs
Afrikagruvor,
Tändstickstrusten, som med sina fingrar
runtomkring jorden
snärjer sitt trogna folk i all världens
tändsatsaffärer,
för att nu inte nämna Bofors, idyllen i
Värmland,
som säljer krigsattiralj till alla
världens arméer,
kristna och hedningar om varann, så
mycket den orkar.
Där råder aldrig gunås någon
lågkonjunktur i den branschen.
Sveriges imperialistiska väg är så tydlig som
tänkbart.
149
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
