Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1932
Göteborgs Handelstidning 100 år.
GÖTEBORGS HANDELS-
OCH SJÖFARTS-TIDNING
Köpmansgatan 10. & Tel. : Namnamtop.
NYVYDRBEDAKTÖR OCK ANSVARIG UTGIVARE:
TORGNY SEGERSTEDT
ANDRE EBDAKTÖR:
D:r KNUT PETERSSON
VARKSTÄLLANDE DIREKTÖR;
K. J. LINDQVIST
Hundraårsdagen.
Liberalismen bygger på tillit till de
positiva krafterna i människonaturen.
Den är individualistisk. Det vore
följaktligen en motsägélse om en tidning
vilken till sin grundåskådning är liberal
icke lämnade utrymme åt deras
personligheter, vilka i dessa spalter föra sina
meningar till torgs. De individuella
profilerna ha också under det gångna
seklet avtecknat sig ganska konturfast i
tidningens spalter. Tidningen har aldrig
försvurit sig åt partidogmer. Den har
gått sina cgna vägar. Ledband har den
icke fördragit.
Det är Göteborgs Handels- och
Sjöfartstidnings stolthet att den genom ett
sekel kunnat bibehålla den levande
förbindelse med sin läsekrets, som skapar
en tidnings livsluft. Läsekretsen har icke
blott fördragit den syn på
sambhällslivet, som tidningen givit uttryck åt,
utan stött och uppskattat den. Den bar
sannerligen icke berott därpå att
tidningen skyggat för att väcka anstöt och
skaffa sig fiender, där sanningen
därförutan icke kunnat givas den ära, som den
tillkommer. Det är vida farligare att icke
våga träda inom skranket för vad man
anser vara rätt och riktigt än att
misstaga sig i någon fråga. En bildad
läsekrets är lika lyhörd för ett tonfalls
uppriktighet som för ett annats falska klang.
Med stark känsla av förpliktelsen emot
den tradition som gjort Handelstidningen
till den bildade, kulturellt intresserade
allmänhetens tidning ingår den i sitt
andra århundrade. Kanske har aldrig
under dess sekellånga tillvaro framtiden
tett sig så oviss och dunkel. Det stärker
222
Huvudredaktör
professor Torgny Segerstedt.
G. H. T. för 60 år sedan.
När jag i början av 1870-talet gjorde
mina lärospån vid G. H. T., hade
tidningen sin tillvaro i huset nr 10 Östra
Hamngatan, en enkel, något ruggig,
brunrappad byggnad i tre våningar, på
vilken ingen sorts prydnad stod att
upptäcka. På nedre botten var tryckeriet
inrymt — tidningspressen, som drogs
av en lokomobil i ena hörnet, och några
småpressar för accidens. Hit buros de
färdiga kolumnerna och tidningssidorna
ned från sätteriet en trappa upp, och
när jag var med, talades ännu om, huru
en ombrytare, något omtöcknad, hade
svängt en kolumn allt för ledigt, så att
stilen föll ur och utgivningen fördröjdes
ett par timmar med att sätta upp och
korrekturläsa en ny sida.
Tidningspressen matades av ett par flickor och
numret kom ut ur pressen i två
sammanhängande exemplar, vilka skuros itu
med en lång kniv och därefter vekos
och buntades, allt för hand.
Utanför tryckeriet åt Östra Hamngatan
till var annonskontoret.
En trappa upp var sätteriet, där allting
sattes för hand. Sättmaskinen var ännu
icke uppfunnen. — —
Sigfrid Nyberg, må icke glömmas bland
beslutet att hålla klar kurs, att icke
svika de humana ideal, vilkas förfäktande
varit nerven i tidningens verksamhet
under gångna tider. Det är det enda sätt,
på vilket vi kunna rättfärdiga det
förtroendet, som vår läsekrets visar oss.
Torgny Segerstedt.
tidningens originella skepnader. Han var
telegrafist samt tidningens
teateranmälare och följetongsöversättare. Det
var en vacker man med svart tupé hållen
1 form, enligt sägen, med små kammar,
svarta mustascher och pipskägg.
Pågjutning av vatten i solsteket gav därtill
ansiktet den präktiga bruna färg, vilken
förskaffade honom det gärna hörda
tillnamnet zuaven.
Redaktionens mest namnkände med.
lem var varken huvudredaktören eller
den redan mycket uppmärksammade
Viktor Rydberg, utan det var Mauritz
Rubenson, H. T:s »flygande». Han hade
1867—68 företagit sin första stora resa
till England och Amerika och därifrån sänt
många och utförliga brev till tidningen.
Hans förmåga att taga sig fram var
lysande och framhölls av honom själv
med nöje.
Rubenson kunde aldrig lära sig skriva
riktig svenska, vadan alla hans brev
måste »tvättas», och då de ofta voro
långa, bereddes den, som ’skulle så
behandla dem, måttligt nöje. Icke dess
mindre hade de en naturlig, ledig stil,
och då Rubenson var noga med att
inhämta upplysningar av fackmän, fingo
de värdefullt innehåll.
Rubenson fick Vasaorden, antagligen
den förste svenske tidningsman, som
blivit dekorerad. Handelstidningens chef
tog ingen orden, men lät gärna sina
medarbetare bära den.
Viktor Rydberg hade vid
krigsutbrottet övertagit skildringen av
krigshändelsernha och vad därmed stod i
sammanhang. Hans hjälpreda vid
utrikesavdelningen i övrigt vart jag. Rydberg ägnade
sig åt sin uppgift med brinnande intresse,
Han hade läst, att Moltke själv följde
rörelserna på krigsteatern med nålar,
uppstuckna på krigskartorna, och han
ordnade sina egna kartor på samma
sätt, medan franskvänliga svenska
officerare endast hade roligt åt Moltkes
nålar. Rydberg kunde på det sättet ge
en synnerligen klar bild av vad som
skedde och även draga slutsatser om
vad rörelserna innebure och förebådade.
De under kriget talrikt förekommande
episoderna fingo i hans framställning
liv och färg. Därjämte skrev han jämte
Hedlund ett flertal ledande uppsatser,
vari Handelstidningens opopulära
ståndpunkt med eftertryck försvarades.
Henrik Hedlund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
