Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1932
Journalister och kåsörer.
Tore Blanche.
Den 25 juli avled
skriftställaren Tore
Blanche vid 70 års
ålder. E. o.
tjänsteman i Riksbanken
1883—93,
medarbetare i Stockholms
Dagblad 1886—3838, i
Aftonbladet från
1889, ledarskribent i Sydsvenska
Dagbladet Snällposten. Under märket »En
flanör» var han en uppskattad kåsör i
Aftonbladet. Han införde den politiska
intervjuen i svensk journalistik.
Novellist och dramatiker.
Tore Blanche.
Ett avsked.
Var det sommaren, som tog avsked i
går? En himmel, klar och blå, utan en
skiftning av höstens tunga och oroliga
färger; en luft, ren och genomskinlig
som uppe i fjällbygden och vibrerande av
solvärme. Var det verkligen den 16
oktober och var detta Stockholm? Jag tänkte
på den Frödingska strofen:
— vilken strålande, orimligt
obeskrivligt vacker dag!
Det behövdes verkligen ett övermått
av adjektiv för att ge uttryck åt
stockholmarnas känslor, vilka på goda
grunder som regel äro ganska torftiga då det
gäller vårt klimat.
Naturligtvis var ni ute och
promenerade. Vi träffades på Strandvägen, som
myllrade av folk, och vi gingo fram
Djurgårdsentréen. En sådan dag gör sinnet
välvilligt stämt och vi förargade oss icke
ens över automobilerna. Det varken
dammade eller stänkte, på sin höjd luktade
det om dem, och vi äro nu så härdade,
att vi snart kunna använda bensin på
våra näsdukar. Det är för övrigt
uppenbart att våra chaufförer börja taga sig
till vara. En enhällig opinion har haft
sin vanliga verkan och man har kommit
till insikt om, att det finns andra krafter
i samhället än hästkrafter, av en
explosionsmotor omsatt i hetsighet.
Jag gled upp på Hasselbacken, Där
var det avsked på allvar. Det var sista
dagen på den längsta säsong, som vår
berömda sommarrestaurang någonsin
haft. Den öppnades ju i år redan 15
Januari.
Vilket avsked av sommaren! Man satt
ute, Hela den stora verandan och halva
terrassen voro tätt besatta, och det lilla
Erik B. Rinman.
Den 29 januari
Stockholms-Tidningens
huvudredaktör, Erik B.
Rinman, 62 år gammal.
Han började i
pressen (Svenska
Dagbladet) 1897. Under
flera perioder var
han ordförande i Publicistklubben och
innehade framstående poster i olika kom-
avled
Erik Rinman.
munala och sociala institutioner.
Verner
Söderberg.
Den 11 december
avled fil. dr Verner
Söderberg i en ålder
av 60 år. Han var
chef för Stockholms
Dagblads
utrikesavdelning 1902,
huvudredaktör för
Aftonbladet :1921-—23, huvudredaktör för
tredje upplagan av Nordisk familjebok
Verner Söderberg.
1926. 1Y9y20—21 ordförande i
Publicistklubben, utrikespolitisk radiokrönikör.
Henrik Hedlund.
Den 20 december
avled dr Henrik
Hedlund, 81 år gammal.
Inträdde 1874 i
redaktionen för
Göteborgs Handelstidn.,
dess huvudredaktör
Henrik Hedlund.
1900—17. Ledamot
av riksdagens andra kammare 1891—93
och 1900—205. Publicistklubbens
ordförande 1903—
utsökta rumänska kapellet, som under
tre säsonger spelat i Café de Paris i
Monte-Carlo satt utan hattar och grinade
i solskenet.
Det är verkligen som i Monte-Carlo,
förklarade också den erfarne Ernst
Davidsson. — Musiken — själva luften.
Jag såg ut över terrassen. De stora
kastanjerna och lindarna, som eljest stänga
utsikten, stodo glesa och röda och släppte
igenom glimtar av hamnen, av master
och ångbåtsrök och av södra stranden.
Det var inte Monte-Carlo, men det var
en sommardag i Stockholm i mediet av
oktober.
En flanör.
(Tore Blanche)
Aftonbladet, oktober 1910.
Dan Bergman.
Den 21 februari &
avled fil. lic. Erik
Dan Bergman, 63 år
gammal.
Medarbetare i Dagens
Nyheter 1897—1900, 1905
—07, i Aftonbladet
1901—03, i Strix
1898—1907,
redaktör för Kurre 1907-12 och en kort tid
för Allt för Alla. Känd för sina
Danböcker och sina omtyckta uppläsningar av
egna kåserier.
Dan Bergman.
Gäspningar.
Försök att vara försiktig med era gäspr
ningar! Låt inte gäspningen överraska er,
då ni är tillsammans med någon, vars
aktning och tillgivenhet ni sätter värde
på. Om ni är aldrig så trött och sömnig,
om ni känner gäspningen nalkas aldrig så
stor och skön och vällustig och krampaktig,
så möt den och kväv den och svälj den.
Det går nog om ni är viljestark. I värsta
fall kan ni ju stoppa galen ända av
cigarren i munnen, eller om ni är kvinna,
av cigarretten. Då är faran över och ni
ser pigg och vaken ut, om också inte
precis lika snäll och glad och god som
vanligt. Skulle ni händelsevis inte röka, så
stick ett lillfinger i en dörrspringa och
slå igen dörren. Det. är också ett bra sätt.
Det finns ingenting som förstör ett
vackert ansikte så grundligt som en
gäspning. Alla nobla linjer förvridas, den
ädlaste näsa blir trubbnos, ögonen krypa
in i ansiktet och man väntar nästan att
de skola rulla ut genom det gigantiska
gapet. En gäspandes ansikte är
egentligen ingenting annat än ett gap. Det
som inte är gap, är bara gapets kanter.
Ja, det är mycket fult. Jag har sett de
skönaste kvinnor gäspa och känt
vämjelse för dem. Hur är det möjligt, att de
skönaste kvinnor kunnat gäspa i mitt
sällskap, frågar ni. — — — Nu blev jag
verkligen generad. — — -—Om ni
känner, att ni, trots allt, absolut inte
förmår hejda gäspningen, så dölj ert
ansikte. Tappa någonting, och stick ert
huvud under en soffa och gäspa i
stillhet. Och kan ni inte gäspa ljudlöst, så
sjung treklangen. — — — — Vad nu
då! — — — Jag tror ni börjar sjunga.
Dan Bergman.
»De sista Dan-bitarna»
261
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
