Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1932
Ur årets krönika.
Fru Beda Wallin med en av sina
patienter.
Helbrägdagörerskan Beda Wallin.
Hon uttalar sig om sin mystiska kraft.
Kyrkoherden i Teda, greve Bengt
Oxenstierna, har gjort pressen
uppmärksam på ett svårt sjukdomsfall som botats
och helbrägdagörerskan är kyrkoherdens
f. d. husföreståndarinna, fru Beda Wallin.
Den behandlade är en nittonårig flicka
Inga Lisa Crone, dotter till en
brandmästare och sedan sex månaders ålder
till synes obotligt lam. Hennes sjukdom
är vatten i huvudet, vad tyskarna kalla
»Wasserkopf», vilket innebär att
hjärnans ventriklar bli vattenöverfyllda.
Flickan har varit i det närmaste lam och
endast med största svårighet kunnat
släpa sig över golvet. Hennes psykiska
förmögenheter ha också varit mycket
nedsatta. 18 år har hon varit bunden vid
sjukstolen, utan att kunna använda sina
händer ,och med nedsatt talförmåga.
Nu har patienten efter några dagars
behandling börjat att med sin sköterskas
hjälp förflytta sig omkring i våningen,
hennes handgrepp är kraftigt som en
frisk människas, hon talar obehindrat
och är vid strålande humör.
Fru Beda Wallin kan inte förklara sin
metod att bota sjuka. Det är förresten
inte fråga om någon metod, säger hon,
utan om en medfödd gåva, som hon
själv upptäckte av en ren händelse. Det
vill säga, att hon »hade något i händerna»,
det hade hon alltid vetat, värk försvann,
feber sjönk, blodflöde stillades när hon
strök över den sjuke. Hon var en av de
allra första frälsningsofficerarna i Sverige
och hade gott om tillfällen att komma
i kontakt med lidandet i det
Norrlandssamhälle där hon bodde och där hon
fyllde en självpåtagen plats som
slumsyster. Men för några år sedan hände ett
underverk, jämförbart med det nu
aktuella.
Fru Wallin var vid den tiden bosatt i
en mellansvensk stad. En dag kom ett
barn in i hennes kök och bad om mat.
Den lille verkade utsvulten och han
berättade en upprörande historia om
tillståndet där hemma, där mor var lam.
Fru Wallin följde honom hem för att
kontrollera hans uppgifter och fann att
han långt ifrån överdrivit. Hustrun var
helt lam och hade inte på fyra år kunnat
sträcka ut handen framför sig. Det föll
då fru Wallin in att hon skulle pröva den
undergörande förmågan i sina händer,
hon gned den sjukas förlamade händer
och bad henne upprepade gånger ta något
på bordet. Helt mekaniskt räckte den
sjuka ut sin hand och blev själv så
förvånad att hon skrek. Innan fru Wallin
gick därifrån hade hon också promenerat
med patienten i rummet och fått henne
att stå på egna ben för första gången på
fyra år. Att det inte var fråga om en
tillfällig suggestion bevisas av att fallet
gick till fullständig hälsa.
Ålderdomshemmet i Svärdsjö
nedbrunnet.
Tolv personer innebrända,
Borlänge, 29 febr.
En fruktansvärd eldsvåda, som krävde
icke mindre än 12 människoliv, härjade
tidigt den 29 febr. på morgonen Svärdsjö
sockens försörjningshem, en
tegelbyggnad i tre våningar, ett par mil öster
om Falun.
I bottenvåningen voro 3 å 4
försörjningshjon inkvarterade och dessa voro
snart införda i säkerhet. De flesta av de
27 försörjningstagarna voro emellertid
inhysta i översta våningen. Denna
liksom huset i övrigt var inom kort fylld
av rök och eld och flera blevo kvävda
medan de sovo. Särskilt hade elden fått
fäste i trappan mellan mellanvåningen
och översta våningen, för övrigt den enda
utgång huset hade. När Svärdsjö
brandkår anlände lade den genast ut slangar
från den omkring 400 m från
försörjningshemmet belägna Svärdsjön, och
eldhärden övergöts med väldiga
vattenmassor. Brandsoldaterna utförde ett
beundransvärt räddningsarbete liksom
också bygdens folk i övrigt, som
strömmat till i massor för att deltaga i
släckningen.
Drängen August Borgström, vilken
deltog i räddningsarbetet, blev då han
skulle hämta några saker kvävd- av
röken och återfanns senare sittande död
på en stol i rummet. Han satt med sitt
penningskrin under armen, innehållande
kontanter och en bankbok. En annan
av de innebrända, Ernst Nygren, som
var mindre vetande, hade efter
räddningen åter rusat in för att rädda en
tidning, som han köpt.
Boksuccé
uremrvemnenrvere MERA r nn
WALDEMAR HAMMENHÖG
Pettersson & Bendel
5:e upplagan
11—13:e tusendet
| NATUR och KULTUR
277
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
