Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1933
9.000 man värnpliktiga försvinna varje år.
Från debatten i andra kammaren.
Ett farligt steg.
Herr Arvid Lindman (h): Man kanske
kommer att säga, att jag är något
slags rustningsivrare, därför att jag
vill hålla fast vid den värnpliktslag,
som herrar socialdemokrater och fri-
sinnade själva varit med om att
genomföra år 1925. Herr talman, det är icke på det
sättet. Vad jag har sagt, har jag gjort av fullaste
övertygelse, att vi äro inne på en mycket ödesdiger väg,
att vi hålla på att taga ett steg, som är farligt, och det
är på grund av omtanke om fosterlandets väl och trygg-
het, som jag fällt mina uttalanden.
Försvarsorganisationens grundvalar skakas.
Herr N. R. D. Meyerhöffer (hy): I
remissdebatten vände sig herr
statsministern till officers- och
underofficerskåren med en liten vänlig klapp
på axeln, och hans yttrande kunde
sammanfattas så: var icke så ledsna
pojkar, det är visserligen tråkigt för eder, men det
ordnar sig nog. Hur mycket man än värdesätter en sådan
där vänlig klapp på axeln av herr statsministern, så
vore det otvivelaktigt långt bättre, om vi i alla fall
hade fått övningar, som hade garanterat att det verkligen
gick att uppehålla standarden. Det kan icke vara
fullkomligt likgiltigt, hur andan skall bli inom den grupp
av personal, som skall hava hand om de värnpliktigas
fostran.
Hur skall ansvaret utkrävas?
Herr C. P. Ossbahr (h):
icke anse, att det just ingen roll spe-
Vi kunna
lar, om man ikläder sig litet större
eller mindre risk, och vi kunna icke
taga saken så lätt som en ledamot av
denna kammare gjorde föregående år,
då han förklarade, att det gällde att icke överskatta
faran och risken. Men, tillade han, om vi bedöma oriktigt,
få vi stå vårt kast och ikläda oss vårt ansvar. Jag undrar
på vad sätt det ansvaret i verkligheten skulle kunna
290
utkrävas av ett parti, som går att fatta beslut, som i
vissa situationer kunna äventyra rikets säkerhet.
Varför icke taga exempel av Norge?
Herr Karl Kilbom (k k):
för åtta dagar sedan i Oslo och hade
därvid tillfälle tala med en del stor-
Jag var
tingsmän. Man behandlade just i da-
garna det förslag till omorganisation
av det norska försvarsväsendet, som
förelåg. Som känt hade en parlamentarisk kommission
utarbetat ett förslag, innehållande nedsättning av
militärbudgeten, om jag icke minns galet, 34 miljoner
kronor om året. När detta förslag kom till behandling i
stortinget, framlade utskottet ett yrkande, innebärande
32,9 miljoner kronor om året i militärutgifter och en
övningstid för de värnpliktiga av 84 dagar. Åttiofyra
dagar! Detta var man i det norska stortinget på borgerligt
håll ense om.
Man får icke glömma det sociala.
Herr E. W. Norén (s):
framhålla att jag särskilt ömmar för
Jag vill
de tiotusentals arbetslösa ungdomarna
här i landet. Jag vill fråga herrar
Lindman och Österström om de icke
riskera, att man förkväver det
militära livet och fosterlandskärleken jämväl därmed att
den arbetslösa ungdomen, i saknad av hjälp från
samhällets sida, bibringas den uppfattningen, att de äro
utan fosterland. Men herr Lindman klagar i sin motion
över att man här är i färd med att pruta ned 23 procent
på våra militära utgifter under en tid av två år.
Försvarsfrågan partisak.
Herr Felix Hamrin (f):
tygad om, herr talman, att jag giver
Jag är över- föl 7
uttryck åt allas våra känslor, när jag I
säger, att det finns en sak, som vi be- SS
klaga, och det är, att försvarsfrågan
såsom sådan alltjämt utgör strids-
ämnet inom vår inrikespolitik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
