Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1933
Skald som ej vill bli sjungen.
K. G. Ossiannilsson säger:
Kampsång om rösträtt
ej aktvell.
Hr Ossiannilsson tar ut ur Tidens
sångbok sina dikter.
Jag förnekar inte
mina ungdomsdikter,
säger hr
Ossiannilsson. — De voro ärligt
menade när jag skrev
dem, och det skulle
till och med kunna
tänkas att jag kunde
gilla deras innehåll
en gång till, om
exempelvis rösträtten undertrycktes eller
någonting lika osannolikt inträffade. För
närvarande äro emellertid inga
rösträttssånger aktuella. Tiden har ändrats på
trettio år, och det är ursäktligt om jag
också själv förändrats under den tiden,
i annat fall skulle jag ju ha varit en
trästubbe.
Detta hindrar inte att man fortfarande
K.G. Ossiannilsson.
vid alla möjliga tillfällen trycker av dessa
ungdomsdikter i arbetarpressen, vilket
jag anser olämpligt, eftersom de, som
sagt, inte längre äro aktuella. Ännu mera
betänkligt blir det, därför att jag
samtidigt själv publicerar saker, som
företräda en alldeles motsatt uppfattning i
politiska frågor. Jag skulle knappast ha
något att invända om man satte ut
årtalet för mina gamla dikters tillkomst
när man trycker av dem, men det gör
man inte, och jag riskerar följaktligen att
inför en mängd människor framstå som
en person som på samma dag hyser
oförenliga meningar; det ser med andra ord
ut som om jag skulle vara en högst
opålitlig person.
Författarna vilja putsa
ungdomsverket.
Jag tycker förstås att Ossiannilsson
har fullkomligt rätt. Först och främst bör
naturligtvis årtalet sättas ut när någon
äldre dikt avtrycks. Och eljest stå vi
nog lika illa till, han och jag, evad det
gäller ändrade åsikter. Också jag skrev
1 min tid rungande revolutionära
kampdikter, som jag nu ogärna står för, hur
välmenta de än voro då de trycktes första
gången. Förhållandena har ändrats,
dikterna äro varken aktuella i tiden eller
för en själv. Karl-Erik Forsslund.
298
Den röda sidan.
Den av K. G. Ossiannilsson förbjudna dikten.
Den röda sidan är den rätta, bröder,
Den vänstra sidan, det är hjärtats sida,
Där livet hamrar och där blodet glöder
Där hoppet bor och tvivlen bittrast
svida:
Ty när du väljer, gack åt vänster till,
Blott den vill rätt, som vill vad livet
vill.
Den röda sidan är den trygga, bröder,
Den vänstra sidan är det sannas sida,
Vad fras, som nekar, och vad skäl, som
stöder,
Och hur de vise veta orden vrida:
Ty när du väljer, gack åt vänster till,
Blott den gör rätt, som gör vad livet
vill!
Den röda sidan är den ädla, bröder,
Ty den är deras, som för andra lida,
Som bära järnbörd, och som gå på glöder
Att vrånga domarns svärd ur handen
vrida:
Den röda vägen är de svagas stråt,
Och därför följas de och adeln åt.
Ah, när jag ser på orätt sida, bröder,
Förstånds och lärdoms födda
vapensvenner,
Det blöder i mitt bröst för er, det blöder
På hjärtats sida som för döda vänner.
Jag ser det ock av eder skygga blick:
Det är, som döden gett er ren sin nick.
Men när jag ser på orätt sida, bröder,
I skam och feghet dröjande, de unga,
Då vill jag spörja livet, vi det föder
Dödsdömda frön, då vill mitt ve jag
slunga:
OQO moder jord, stäng dina spenar till,
När ej den unge vill, vad livet vill!
Men stå vi på den röda sidan, bröder,
Så låt oss veta, att det är den röda:
Att ej blott talet, men att hjärtat glöder,
Ått ej blott fraser, men att tankar flöda.
Vårt ja i dag i morgon kan bli nej,
Men följa vi, vårt hjärta sviker ej.
K. GC. Ossiannilsson.
Nej, jag är inte riktigt säker på att jag
skulle vilja se mina ungdomsarbeten
omtryckta. Jag förstår naturligtvis
Ossiannilssons motvilja mot att se det förflutna
spöka överallt, i synnerhet när hans
motståndare ordna spökerierna för att
förtreta honom.
Lyckligtvis är detta numera direkt
olagligt, och om den saken vill jag gärna
säga några ord. Folk känner nämligen
mycket illa eller inte alls till den lag av
juli 1931 som förbjuder allt eftertryck
av svenska författare utan författarens
medgivande. Och författarna själva få:
sällan syn på tillgreppen eller känna sig
generade för att göra något åt saken.
Marika Stiernstedt.
När man ser på ungdomssakerna är det
väl egentligen de tekniska
ofullkomligheterna man beklagar. Åsikter kan man
väl i rimlighetens namn inte ångra? Att
man en gång tyckt så och så, men
utvecklats i en avvikande riktning är ju
helt naturligt och får tas för vad det är.
För en uppfattning man ärligen haft
finns ingen anledning att skämmas, och
det brukar knappast ens ligga politikerna
av facket i fatet att de svängt under
årens lopp. Hur heter det förresten:
»Den, som ej är revolutionär vid 30 år,
är ingenting vid 50!» Eller vice versa.
Ludvig Nordström.
Frödingsstipendiet till
Jarl Hemmer.
76 rösters majoritet.
Pär Lagerkvist kom närmast
i röstetal.
Hemmer glad och förvånad.
Jarl Hemmer fick på fredagen 1 nov.
Frödingsstipendiet efter en omröstning
som in i det sista erbjöd möjligheter för
överraskningar. Den svenskfinska
författaren erhöll 639 röster, närmast följd
av Pär Lagerkvist med 563 och Frans G-.
Bengtsson med 323.
Författarstipendierna.
Svenska akademien föreslår hos
regeringen att årets statsanslag på 6 000 kr.
till understöd åt vittra författare
fördelas med 1 000 kr. var åt Bertil
Malmberg, Olof Thunman, Harry Martinson,
Hans Botwid, Olle Hedberg och Johannes
Edfelt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
