Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1934
Jup okk järv stavningsreform.
Reformera stavningen,
yrka folkskollärarnas utredningsmän.
10 miljoner undervisningstimmar skulle sparas.
Sjeviotbyksor jör sej avjort, säjer Vangnssons
kommitté, jer eksempel okk jupa själ för jenialt järv
korrisjering av vår jängse rättskrivning.
Folkskollärarkårens skriftspråkskommitté, som
bildades i början av år 1932 för utredning i
rättskrivningsfrågan, har nu till de i kommittén företrädda
organisationerna, Allmänna folkskollärarföreningen,
Folkskollärarförbundet, Folkskollärarinneförbundet och
Småskollärarinneföreningen överlämnat förslag till
rättskrivningsreform.
Enligt detta förslag få svenskans nutida
talspråksformer (rikstalspråkets) i fråga om verbets
numerusböjning (exempelvis »vi fick») samt verbformerna la, sa,
ska, säja samt pronomenformerna mej, dej, sej tillåtas i
skolorna även för skriftligt bruk.
Stavningen moderniseras och förenklas sålunda:
stumma tecken borttas, t. ex. g i gjorde, h i hjälp, 1 i ljuga,
alltså: jorde, jälp, juga; j-ljudet tecknas med j, även där
det nu betecknas med g, alltså exempelvis jök, svalj,
varj; obehövliga tecken (c, x och z) borttas, alltså
exempelvis sirkel, yksa, sink; sj-ljudet tecknas med sj samt
ng-ljudet med ng utom framför k.
Seger för nystavning.
Stavningsreformen diskuterades på kvällen den 20
oktober i två olika lokaler i Stockholm och dess
omedelbara närhet, nämligen dels Klara folkskola, dels
Stallmästaregården. På det förra stället sammanträdde
Stockholmskretsen av Sveriges allmänna
folkskollärarförening (SAF), på det senare Stockholms läns
förbundskrets av Sveriges folkskollärarförbund. Båda kretsarna
beslöto att i huvudsak bifalla skriftspråkskommitténs
förslag i ämnet.
Ny rättstavning.
De ansträngningar, som nu göras att aktualisera
behovet av en stavningsreform, framkalla onekligen hos
mången, som i och för sig icke är motståndare till en
ljudenligare stavning, en undran, om saken verkligen
just nu är värd allt detta intresse och all denna möda.
Varken principiellt och praktiskt motsätter sig någon
förnuftig människa ortografiska regleringen. De betingas
med nödvändighet av språkets fortsatta förändring. Vi
kunna icke skriva fornsvenska och tala nusvenska. All
konservatism till trots bryta kraven på en utjämning
mellan talspråk och skriftspråk tid efter annan
oemotståndligt fram. Det finns visserligen ingen anledning
att tala som en bok eller skriva böcker på torgspråk.
Tal och skrift ha olika funktioner.
358
Som futtonorig student bildade han i Uppsala
or 1807 tillsammans med andra romantiskt
anlagda updomar ett förbund, som jick till strids
för känslans ock fantasiens rätt i diktnigen ock
satte som sin uppjift iggentigg mindre än att
»varda en morgonrodnad för svensk diktnip».
Därför antog ockso samfundet det symboliska
namnet »Auroraförbundet». De uppa entusiasterna
erkände icke som skalder dem, som dragit ned
poesiens ideal jenom att förvandla gudarnes
tuggomol till rimmåde moraliska sentenser eller
att i dryckesvisor befugga den omjivande roa
verkligheten. Nej, att öppna diktens sorjfria,
översinnliga värd för de lidande ock sorjsna, att
bli ett himmelens profetiska sändebud till en
fSfönhetsträgtande mänsklighet, däri sogo dessa
hänförda ypligar skaldens uppjift. De trodde
fullt ock fast po att dikten ock filosofin skulle
frälsa en fallen ock olycklig mänsklighet. För
dem var det tusenoriga riket nu kommet. Det
var en ugdomlig, naiv övertro po teoriernas
makt att jälpa. För Atterbom var poesiens värd
»den enda verkliga värd som finnes».
Ett prov på professor J. A. Lundells nystavning.
Till jämförelse med detta aktstycke, som ger en
åskådlig bild av Lundellstavningens innebörd, har jag
tillåtit mig att i några korta saker framställa en
liknande bild av det språk, som skulle bli svenskt
skriftspråk, om Folkskollärarnas skriftspråkskommitté finge
sin vilja fram.
Detta brev fann en snabb jenväg till sentrum av hans väsen.
Han satt i sjortärmarna okk läste det i sjenet från brasan. Det
jorde hans järta gott. Känslorna smälte som vaks. Utan
diskusjon gav han sej denna nya lykkoförnimmelse i våld. Han
var ikke längre ett överjivet sjeni i en kall okhk karj värd. Utanför
brann sjärnorna med höstligt jus okk Karlavagnen stod i senit.
Professor Lundell uttalar om sin nysvenska den
förhoppningen, att »den som ej har svart galla» torde efter
en lektyr av ett 50-tal sidor med dylik stavning »knappast
vidare störas av nyheterna». Det är en djärv och
optimistisk förhoppning, dubbelt optimistisk, då den stammar
från en man, som överskridit åttioårsåldern.
Då Fridtjuv Berg år 1906 genomgick den
stavningsreform, som avskaffade de stumma tecknens användning
vid det skriftliga återgivandet av v- och t-ljuden (fv, hv,
dt) och skapade en enhetlig stavning av dessa ljud, fick
han från ett håll höra, att han var en vandal, som
förgripit sig mot svensk språkkultur, och från ett annat,
att han endast haft mod till en halvmesyr. Det är inte
lätt att göra alla till lags som reformator, allra minst i
ortografi. Man har alltid dem emot sig, som a priori och
av princip betrakta stavningsreformer som attentat och
revolutionära handlingar. De äro legio. Därjämte får man
emot sig alla dem, som ha sitt eget nystavningspatent.
De äro också legio. Men tiden går ju, och stormen lugnar
sig i regel med ögats vana. Torsten Fogelqvist.
Dagens Nyheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
