Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1935
Don
Johan Saxon död.
. Redaktör J. L.
Saxon avled på tors-
dagskvällen den 7 no-
; vember i en ålder av
76 år i sitt hem i
Långängen,
Stocksund. Han började i
lanthandel i Arboga,
genomgick
folkhögskola 1879—380 och
blev sedan redaktör för en del
landsortstidningar. Jämtlands tidning var han
ägare av 1890—1904. År 1905 grundade
han den vitt spridda veckotidningen
Såningsmannen, där han propagerade för
nykterhet, vegetarianism, djurskydd och
avrustning. Född i Gällersta, Närke, var
Johan Saxon.
han en stor hembygdsvän och samlade
allt som rörde Närke. Han var vice
ordförande och skattmästare i stiftelsen
Saxons Närkesarkiv. Han lät med
huvudsakligen egna medel bekosta
restaurereringen av Riseberga klosterruin. Han
var ordförande i Saxon & Lindströms
förlagsaktiebolag.
Arbetsprestationen.
Bokförläggare Bärges ärende till
Stockholm var att få en bok tryckt.
Han. vände sig till ett stort tryckeri
och fick prisuppgift på stående fot.
»Det är jag villig att betala», säger
han. »Men jag önskar få boken uppsatt
och korrigerad på fjorton dagar, ty jag
måste uppehålla mig här tills det är
gjort».
»Vi behöva två och en halv vecka för
att få den färdig», svarar boktryckaren.
»Arbetet är av den art, att det ej kan
delas upp på två arbetare».
»Jag vet», svarar kunden. »Första
upplagan är, som ni ser, tryckt i landsorten.
Där satte en arbetare upp den på elva
dagar».
»Det tvivlar jag inte på», svarar
boktryckaren. »Men i huvudstaden når man
inte dit».
»Varför det?» frågar landsortsbon
förvånad.
»Det är kaféerna, restaurangerna,
teatrarna, föreningssammanträdena — kort
sagt, nattlivet, som tar för mycket av
krafterna.»
»D. v. s. ni menar på fullt allvar, att
en boktryckare i Stockholm måste nöja
sig med en svagare arbetsprestation än
hans yrkesbroder i landsorten?»
398
Basuno och Saxon.
Från Lördag
till Lördag.
VÄL ANVÄND TID.
Vignetten till Emil Norlanders veckokrönika.
Ur Emil Norlanders sista krönika.
Väl använd tid.
Jag vet mig icke på länge ha använt
ett par timmar av mitt liv på ett mera
trevligt vi3 än när jag för några dagar
sedan betittade Konstakademiens
jubileumsutställning. För oss äldre är det
idel gamla kära tavlor, vilka möta ögat:
porträtt, landskap, interiörer. Det mesta
av det som var populärt för 50, 40,
30 år sedan och då fanns i reproduktion
i alla hem. Jag nämner endast »En
läsare förstör friden i en gillestuga»,
Amalia Lindegrens många näpna
skapelser, alltsamman vad man som barn i
ordets hela bemärkelse såg upp till.
Det skall invändas att slikt visar
Nationalmuseet dagligen. Rätt! Sitt!
Utställningen här på Akademien var
emellertid, föreföll det, större än museets
och den ståtade desslikes med många
s. k. dyrgripar som museet icke har,
men här samlats från slott och enskilda,
och naturligtvis, från offentliga
institutioner. — — —
De som i dagarna försäkrat sig om
ett ordentligt skydd visavi
bombardemang från luften, äro de hrr ingenjörer
och andra, vilka i veckan åto lunch i en
väldig ångpanna. Få middagssällskap ha
varit så skyddade från obehörigas
intrång som de herrarna, synbarligen glada
själar allihop, vana att ha ångan oppe.
Det ligger alltså nära till hands att gissa,
det matsedeln inne i pannan bjöd på
en hel del för lokalen lämpade rätter:
»Ja», svarade stockholmsboktryckaren.
»Ni menar följaktligen», fortfor han,
»att förhållandet är enahanda inom andra
yrkesgrenar?»
»Ja visst, svarar boktryckaren.
J. L. Saxon.
»På besök hos de anspråkslösa».
förslagsvis pannbiff,
pytt i
panna,
panerad kotlett med pantoffler,
»hökarpanna», och som efterrätt pannkakor.
På den saken tar jag och sticker in
en liten sluthistoria, även den från
långt svunna dagar, närmast med
anledning av att här talades om en panna:
Jag var ungkarl och skulle inviga den
nya bostadskulan, vilket förr brukade
ske med ett parti priffe och, som
mellanspel s. k. S. S.S. toddar. Stora, Söta,
Sjudande, Laget var samlat, spelet i full
gång, då värden plötsligt kom ihåg sina
plikter.
Någon annan får ge för mig, yttrade
han, för nu måste jag sätta på
toddyvattnet.
Varpå någon i laget högst tonviktigt
sade:
Har - Du - panna - till - det?
Don Basuno
(Emil Norlander)
Stockholmstidningen, 6 april.
Svensk revys nestor död.
Redaktör Emil Norlander har natten
till den 11 april avlidit i sitt hem i
Äppelviken. Han var född 1865 och skulle den
5 maj ha fyllt 70 år. Närmast sörjande äro
maka, född Hodell, och två söner.
Han har författat ett 60-tal revyer,
av vilka märkas »Förgyllda lergöken»,
»Stockholmsluft», »Konstgjorda
Svenssom)», »Stackars Olsson» och »Kalle
Munter» m. fl. Varje vecka under en
mannaålder levererade han sin krönika
»Från lördag till lördag» i
Stockholmstidningen. Bland hans mest populära
böcker märkes »Anderssonskans Kalle»
(med teckningar av Oskar Andersson),
»Tre fattiga pojkar, »Rännstensungar och
storborgare» m. fl. Han var stor
ordensbroder och ordförande i Bellmans minne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
