Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1936
I skilda färger.
Bengt Österberg =
Ivar Ljungquist.
”HERRENS LILLA
PLANTERING”
ww
rm
vv
”"
Ivar Ljungquist.
SR ” Albert Bonniers förlag.
DEN HELIGA TAVLAN.
III
Värst var kvällsvardens gröt som Farfar ständigt berömde:
Oscar den andre åt gröt varenda afton på Slottet,
Karl den tolvte åt gröt vid både Narva och Bender,
alla hjältar åt gröt, för gröt gav styrka och hälsa
samt ett oövervinneligt mod i stridens rabalder.
Gröt var fädernas mat, och Sveriges land hade murats
av de massor med gröt, som ätits sen urminnes tider.
Apan begrep ingenting, blott det att gröten var otäck,
och det tyckte visst fler och särskilt de snälla vid bordet.
Farmor levde på kaffe med dopp och såg ej åt gröten.
Rut och Essan togo en klick och låtsades äta,
men när Jöjja åt gröt, så åt hon så häftigt och länge,
för att apan skulle få se, hur gröt skulle sväljas.
Jöjjas mun var så stor, och skeden försvann ner i glavset,
där den blev tom i ett navs, och innan någon hann blinka
fyllde hon skeden på nytt och höjde den fort mot chimpansen:
»Nu är det du, och sen är det jag, stå på sej och gapa!»
Jöjja åt och matade in, och proppmätt och strykrädd
bad hennes offer om nåd och tiggde ömkan vid bordet.
Essan nickade ja, och Rut och Farmor förstodo,
huru dystert det var, men Jöjja skrapade fatet,
så att skeden blev full och höjde den åter mot apan:
»Gapa och svälj, har jag sagt, för sista skeden ger kraften!»
Ester Sjöblom
”SPÄRRELD”
Albert Bonniers förlag. Ester Sjöblom.
CRYMHET.
På min älskades lik Hota mig inte,
dansar jag tango, jag är utan skuld:
i sneda lackskor. É en död
Det dryper av löss Jag Bag: INGEN GaM,
ur mitt slarviga hår, Min ungdom är så glad
i hans brustna ögon. och jag älskar dess färger.
430
Bengt E. Nyström
”UNDER VÅR HERRES
HIMMEL”
Svenska kyrkans
Diakonistyrelses förlag.
Bengt E. Nyström.
f. 1886.
BENEDICTUS.
I.
Så kallade honom hans mor med leende ögon,
när han lades till hennes bröst, hennes åttonde barn.
Välsignad du, som spann av din strålande kärlek
den gråa vävens evigt gyllene garn!
Du bar honom stolt genom födandets vånda och smärta,
du gav ditt fulla bröst och din milda famn,
och din starka tro på det ständigt segrande livet,
den bär din kärleks sistfödde son i sitt namn.
Du lämnade honom lugnt i Vår Herres händer
att finna på egen hand sitt eget spår.
Det bor trolldom i namn, han gick genom livet välsignad
och vann av dess fullhet och mognad i sena år.
Han såg dig dö, men han tror inte längre på döden,
den sprang i blom, hans förtorkade vandringsstav.
Den gråa väven flammade till av skönhet,
och stolt som på höjda händer bär han det namn du gav.
IL.
Vad mindes ditt hjärta i sena år
som det bästa av allt som blev givet?
Det fanns strimmor av svart i ditt vita hår,
och jag vet, att du älskade livet.
Man lever en tid, man blommar en vår
och mognar till skörd om hösten.
Långa sönerna stå vid din. bår,
och du bar dem en gång under brösten.
Du ligger så overkligt stilla som död
under kransarnas blomsterfång,
du gav oss av livets doftande bröd
och av ande och eld en gång.
III.
»Det bästa var sommarregnet
och den svarta myllans lukt,
arbetet, dagens bekymmer,
allt som till sist bar frukt.
Det var barnens kvitter och lärkornas sång,
det var lindarnas sus kring den förstföddes grav,
det var drömmar och längtan och kärlek,
det var allt som man själv gav.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
