Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur årets
Prinsens namn på »skämtbrev»
från Bohuspräst.
Ett plumpt skämt
i form av ett
fingerat brev från prins
Carl till en
hjälpsökande
<stenarbetare i Bohuslän har
komminister Herder
Rhedin på Malmön
tillåtit sig.
Stenhuggaren hade
för sin familj på sju personer
erhållit löfte om kläder från en
insamling för någon tid sedan. När han på
utsatt tid skulle hämta dem voro
kläderna slut, varför han skrev ett brev
till komminister Rhedin och klagade.
I brevet, som hr Rhedin ansåg vara
hållet i oförskämd ton, omtalas bl. a.
att en av familjens medlemmar endast
hade ett och ett halvt par kalsonger, i
det det ena paret var nästan utslitet.
Till sin förvåning fick stenhuggaren
följande brev, undertecknat med prins
Carls namn och åtföljt av ett avklippt
kalsongsben.
Herder Rhedin.
Fictum, u. Pp. a. Auctor:
Ordföranden i Malmö-kretsen av
Svenska Röda Korset.
Stenhuggaren herr (namn), Malmön,
Olofsholm.
Då det kommit till vår kännedom, att
vår högt värderade undersåte,
stenhuggaren (namn), Malmön, icke blivit
rättvist behandlad vid en
klädesutdelning som av Röda Kors-kretsen
därstädes företagits i november 1935, så ha
vi anmodat ordföranden därstädes att
ofördröjligen till Eder överlämna det
nödvändigaste av de — enligt Eder
»enkla lilla förteckning» — felande
klädesplaggen, nämligen Y, par kalsonger
och ett par skodon med bottnar i.
Malte Jacobsson ber om sin hjärtliga
hälsning till partikamraten.
Stockholm i januari 1936.
CARL;
(Prins Carls namnteckning imiterad.)
Denna skrivelse ’skall genom
ordföranden i Malmö-kretsen av Svenska Röda
Korset så snart som möjligt överlämnas
till stenhuggaren (namn) jämte
verkställighet av däri anbefalld handling.
Eastmaninstitutet.
Eastmaninstitutet invigt den 25
april med tal av kronprinsen.
Invigningsakten försiggick inne i stora
tandfyllnadssalen, där stolraderna träng-
des mellan operationsstolarna och den
övriga utrustningen.
Jämte Mr Burkhart, som representerar
donator, fann man U. S. A:s chargé
d’affaires Mr Brown, universitetskansler
Ernst Trygger, statssekreterare Wilhelm
Björck, polismästare Eric Hallgren,
generaldirektör Anders Örne, borg-.
mästare Gunnar Fant och naturligtvis
stadsfullmäktiges presidium.
På bestämt klockslag anlände de
kungliga, kronprinsparet, prinsessan Sibylla
och prinsparet Carl, vilka intågade i en
liten procession, avslutad av redaktör
Fredrik Ström. Den förträffliga lilla
stråkensemblen, under direktör E. Uppströms
ledning, intonerade Sjögrens
Festpolonäs. När den förklingat steg borgarrådet
Wiktor Karlsson upp i talarstolen.
Efter honom var det stadsfullmäktiges
ordförande Johan-Olov Johanssons tur
att ta emot institutet. och så kom till
sist kronprinsens invigningstal.
Med schack:
och litteraturintresserad herre önskar dam
i 35-årsåldern bekantskap. Svar. skall
dessutom vara stadgad o. sköts., äga en
ljus och glad syn på livet. Svar, gärna
med schackproblem t. »Drottninggambit»,
Dag. Nyh., Huv.-kont. f. v. b.
FÖRLOVADE.
j. alinger ajo
och
leontine spedicati
Karlsruhe Stockholm
1936
krönika.
Harald Johnsson död.
Den 30 april avled
författaren Harald
Johnsson, f. 1886.
Litterär rådgivare
hos Åhlén &
Åkerlund, resp. Nordiska
förlaget — 1911—13,
styrelseledamot i
a.-b. Dahlberg &
C:o 1913—19, i
Filmcentralens litterära avdelning i919—20,
ledamot av Sveriges författarförenings
styrelse 1926—32. Debuterade som
författare med diktsamlingarna »Nya
dagar», »Solregn» och »Djupens sånger».
Han utgav senare huvudsakligen
berättelser för ungdomen, men återkom
omsider med en större roman, »Sven
Ådalb. Han gjorde särskilt
pseudonymen Robinson Wilkins populär med ett
trettiotal på sin tid mycket uppskattade
äventyrs- och detektivromaner.
Harald Johnsson.
Ett prov på Harald Johnssons
dikter.
Allt, som har. menat oss väl en gång,
det har vi ej lof att trampa:
den hand, hvars smekning har lyft
till sång
vår själ, när kammaren blef för trång
vid nattens sjungande lampa,
de läppar, hvilka vår kind ha kysst
när trötte att prisa och lofva
vi sänkte pannan mot bordet tyst.
— En kyss är väl också en gåfva.
Hvad mer om intet annat hon gaf,
hvad mer, om hon än tog miste,
hon gaf det bästa hon visste af,
hon gjorde det bästa hon visste.
Ty allt, som en gång menat oss väl,
när lifvet låg tungt och öde,
det dör ej — det blifver en del av vår
själ,
när hon har gått bort till de döde. —
Och skulle, när hon har gått bort
| en gång,
du gripas af kärlekens hunger,
och inte din själ vill vidgas till sång
och sorgset din lampa sjunger,
stig upp från ditt bord, gå ömt och tyst
framför hennes bild och stanna
och kyss den sakta — och du har kysst
välsignelse på din panna.
Solregn.
Albert Bonniers förlag 1907.
435
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
