Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1938
2 Från kungajubileet. 3
Kung Gustaf i förhör.
Den engelska socialistiska »Daily
Herald» har en stor hyllningsartikel till kung
Gustaf. Om kungens blygsamhet och
tillbakadragenhet får följande episod
vittna:
Det var under Rhenlandsockupationen.
Svenske kungen, som färdades i bil,
hejdades av en fransk officer som inte
kände igen honom och gav order om att
han skulle föras till barackerna. Först
efter ett par timmar lyckades fången
klargöra att han var kung.
Vad vet man inte ute i Europa om
kung Gustaf!
Tidningen erinrar om att svenske
kungen har ett annat rekord: Han är
den ende som dinerat med Disraeli och
lunchat med Hitler. »Han har inget
gemensamt med någon av dem, men det
är synd att han inte kunde föra dem till
samma bord.»
Stark spurt i guldstafett.
En check på över 4300 000 kronor
är svenska folkets ståtliga gåva till kung
Gustaf som överlämnas på födelsedagen
tillsammans med en vackert utsmyckad
hyllningsadress, undertecknad av
kommittén för nationalinsamlingen med
exoellensen Per Albin Hansson i spetsen.
Checken som är utställd på konungen
Personligen förvaras i en liten stafett av
guld.
Sveriges republikaner
slå vakt kring kungen.
»En konung oss hotar med enväldets
pik — till vapen för fri republik.»
Så sjöngo Sveriges republikaner med
hesa och hotfulla halsar för bara 25 år
sedan. Och några år tidigare stodo unga
talare i folkpark på folkpark och
argumenterade med glödande allvar för
kungahusets uppsägning till avflyttning,
och den 16 juni 1910 släpptes Sveriges
siste majestätsförbrytare ut ur fängelsets
mörker. Den 16 juni i år fyller samme
konung åttio år, och samme
majestätsförbrytare säger: »Det är synd om den
Sympatiske kungen att han skall
behöva gå igenom allt det här påfrestande
firandet. Och samma republikaner äro
fortfarande republikaner — i princip. I
Praktiken låter det så här: under
nuvarande omständigheter brådskar det inte
med den svenska republiken.
Polisvakt vid de utställda
riksregalierna.
Kronan och äpplet ställas ut.
Den kungliga kronan och andra
regalier fick beskådas i anslutning till
konungens 8o0-årsdag, ett tillfälle som icke
återkommer i den närmaste framtiden.
Regalierna utställdes nämligen till
förmån för Gustaf V:s jubileumsfond för
svenska röda korsets nationella
verksamhet dels under en dag, den 17, inom
ramen av den stora utställningen i
Liljevalchs konsthall, dels under tiden den
18—30 juni i Livrustkammarens
kröningsrum. På Liljevalchs visades de
regalier som ännu ha officiell funktion,
kronan och spiran, vilka vilade på ömse
sidor om den där redan förut utställda
tronstolen, alltså på samma sätt som
vid riksdagens högtidliga öppnande.
Dessutom exponerades kronprinskronan,
vilken burits av kung Gustaf en lång tid,
1876—1907.
Särskilt lyxtelegram.
Till förmån för insamlingen till
konungens 80-årsdag tillhandahålla
telegrafanstalterna en särskild lyxblankett, utförd
av professor Olle Hjortzberg. Den kostar
I krona, och av detta belopp skall 50 öre
tillföras jubileumsinsamlingen, under det
att Nationalföreningen mot tuberkulos
får sin vanliga andel.
VITTNE sökes till stölden av en Sing.
Symask. vid Långholmsgatan 13 på H. M:t
konungens 8o-årsdag mellan kl. 18—20.
Vedergällning. Telef. 42 06 46.
Kungens tack.
Riksmarskalken har anhållit om
offentliggörande av följande
skrivelse:
H. M. Konungen har på sin
80-årsdag fått motta gåvor och
lyckönskningar i form av adresser,
brev, telegram och blommor till
ett överväldigande antal av många
tusen, varför det blivit honom
omöjligt att till var och en av dem
som sålunda uppvaktat avlåta en
särskild tacksägelse.
Hans majestät har därför
anmodat mig att bringa hans varma
och hjärtliga tack till deras
kännedom som på detta sätt velat
bereda honom glädje.
Stockholms slott den 18 juni
1938. Axel Vennersten,
riksmarskalk.
I glömskans tecken.
Poliskammarens effektförvaring blev
på fredagen begåvad över hövan. Inte
förrän kl. 22 kunde man slå igen butiken,
ty polisstationerna i de olika distrikten
inlämnade i ett kör borttappade saker av
alla de slag och till ett antal som ännu
inte hunnit kontrolleras, men som i alla
fall betecknade rekord.
Jubileumsgästerna hade praktiskt taget
tappat allt som går att tappa. Det var
kikare, kameror, armbandsur, paket,
böcker, resväskor, strumpor — dock nya
och i kartong — och inte mindre än ett
sjuttiotal paraplyer, dam- och herr-,
kvarglömda dels i bilar, dels på Gärdet och
för övrigt överallt där kortegen drog
fram. Det rojalistiska folket glömde allt
för att titta på kungen. Nu har folket
ett år på sig att komma ihåg vad det
glömt, annars säljes det på stadsauktion.
Dagen efter.
I en av de större herrekiperingarna i
Karlstad har den åtminstone i
födelsedagstider synnerligen rojalistiske
innehavaren som så många andra satt upp i
bakgrunden av skyltfönstret ett stort
porträtt av kungen, omgivet av blågula
band.
Framför kungaporträttet ligga
skyltvarorna, gamla okuranta vinterkalsonger
och dylikt, och mitt i fönstret står en
textad skylt med de tre orden:
»ALLT MÅSTE BORT.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
