Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
= JUBILEUMSMÄSSA
22 JUNI - 12 JULI
I
Sol och blågula fanor
över Växjös jubileum.
Växjö, 22 juni.
Jubileumsmässans i Växjö
invigningsdag gick in med strålande högsommarsol
från en klarblå himmel och brisar lagom
starka att skänka den rätta vajningen åt
de hundratals blågula dukarna. Och då
hederskompaniet från Kronobergs
regemente vid halv niotiden från Kungsgatan
svängde in på stationsplanen för att
mottaga kronprinsparet, blixtrade ett
formligt fyrverkeri av ljusreflexer från
musikkårens extra högglanspolerade
instrument. De tusentals människorna längs
Kungsgatan och framför stationshuset
lyste av glädje inför stadens stora dag
och i ohämmad njutning av den första
verkliga sommarsolen. Kort sagt, det
var sol ute och sol inne...
Det var också tydligt, att den stora
allmänheten kom med stora
förväntningar, och dessa behövde icke bli
besvikna. Överallt hade man tydligen
arbetat febrilt de senaste dagarna för att
inte säga nätterna. Till och med den
stadshistoriska utställningen, som senast
den 21 juni hade mycket ofullbordat,
var komplett. Men för att återgå till
stationen. Inne på stationsperrongen,
som pryddes av en ståtlig
flaggdekoration över huvudingången, samlades efter
hand inom ett med fagra ungbjörkar
vackert inhägnat område länsstyrelsen,
Växjö stadsfullmäktige och magistrat in
1942
Entrén till jubileumsutställningen i Växjö.
corpore, biskop Y. Brilioth och överste
S. E. Allstrin, och strax innan det
kungliga tåget på minuten klockan nio rullade
in, breddes den röda matten ut för
kungligheten.
En halvtimme efter tågets ankomst
samlades stadsfullmäktige och stadens
tjänstemän till högtidssammanträde i den
vackert dekorerade festsalen i
Stadshotellet, där även de flesta av stadens
tjänstemän infunnit sig.
Kl. 10.30 följde högtidsgudstjänst i
domkyrkan med predikan av biskop
Brilioth. Efter gudstjänsten förrättades den
högtidliga invigningen på
läroverksplanen. Bland gästerna märktes utom de
kungliga, landshövdingarna O. Ekblom
och A. Lidén, biskop Brilioth och
statsrådet Th. Bergquist.
Stadsfullmäktiges ordförande,
expeditionsföreståndare Magnusson, höll ett
tal, vari han bl. a. erinrade om att mer
än en världsberömd personlighet bott och
verkat i staden: Carl von Linné, Per
Henrik Ling, Esaias Tegnér och Peter
Wieselgren, vilken sistnämnde i staden
år 1819 bildade Sveriges första
nykterhetsförening. Må vi dock i dag icke
enbart yvas över fädrens gärning! Rätt
begå vi denna högtidsdag om vi låta
deras verk bringa oss till besinning inför
vårt eget ansvar för kommande släkten.
Kronprinsen tog härefter till orda och
påminde om att Växjö stadsblivande år
1342 faller under en betydelsefull period
av vår historia. Det var just omkring
mitten av 1300-talet, som Magnus
Erikssons allmänna landslag ersatte de många
skilda landskapslagarna. På samma gång
vi fira stadens minnesfest är det därför
också på sin plats att erinra om,
hurusom just för omkring sex sekel sedan
riket växte samman och ökade sin inre
styrka på ett sätt, som dittills knappast
varit möjligt. Sedan dess ha växlande
öden beskärts vårt folk. Riket har varit
en stormakt, men också genomlevat svåra
svaghetsperioder. Genom allt detta har
dock det svenska folket förblivit sig i
stort sett likt. Det är alltjämt i grunden
sunt och starkt. Det utför alltjämt sitt
dagliga arbete tyst och plikttroget. Det
visar sig nu, att plikttrohet, träget
arbete lönar sig på ett ofta t. o. m. lysande
sätt. Detta envist ihärdiga arbete står
sedan gammalt högt i ära i edra trakter.
Smålänningen är känd för sin idoghet.
Växjö som huvudort i dessa delar av
Småland, i det namnkunniga Värend,
har haft och har alltjämt en ofantlig,
stödjande betydelse såsom
administrativt, kommersiellt och inte minst
kulturellt centrum.
Utmärkande för den betydelse man i
dessa trakter tillmäter det goda arbetet
är, att man velat under jubileumsåret
anordna en mässa. Jag ser häri en
medveten strävan och avsikt. Man har önskat
visa, vad arbete och kunnighet
tillsammans åstadkomma. Det är således en
arbetets höga visa, man velat skriva
under högtidsårets högsommardagar.
227
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
