- Project Runeberg -  Gustaf V och hans tid. En bokfilm / 1938-1947 /
239

Author: Erik Lindorm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1942

Fenomenet Gunder Hägg.

Fantastisk
värlsrekordserie inleddes på
I eng. mil i Göteborg.

Gunder Hägg gjorde under
säsongen 1942 33 individuella
lopp, som han vann samtliga,
och två stafettlopp, 1500 i Väss
terås på 3.55.8 och 400 i Gävle
på 53.4. I sina 33 individuella
lopp slog han 10 världsrekord,
därav 3 två gånger.

I drygt 34 år hade
världsrekordloppet förberetts. När domen över
Gunder Hägg föll i september 1941
— lydande på suspension till den I
juli 1942 — passade Örgrytes Sven
Strömberg blixtsnabbt på att
kontraktera honom för årsdebut första
»fria» dagen.

Folk hade rest långväga ifrån, och
Vallen i Göteborg var utsåld i
förköp. Ridande polis måste hålla
tusentalen, som trängdes utanför
idrottsborgen, i schack, och innanför
murarna var Arne Andersson favorit.
Mindre än två månader tidigare hade
han vunnit terrängmästerskapet,
slående själva Hellström i spurten, och
vid bandebuten hade han löpt I 000
meter snabbare än någon svensk,
berövande Erik Ny, »vindens broder»
hans ena rekord.

Var det möjligt, att Hägg, som inte
haft en tävling på 10 månader drygt,
skulle kunna konkurrera? Visst hade
han i ett »hemligt» träningslopp
sprungit I 500 på 3.50.6, men Arne
hade nyligen i Linköping löpt på
3.49, sedan Ahlsén öppnat mördande
med 56 och 1.58 på 400 och 800. ..!

Nej man höll på Arne, som hade
sin rutin, sina ypperliga förberedelser,
sin hemmapublik, sin egen bana och
sin överlägsna kroppsstyrka, som i
värsta fall borde avgöra — de flesta
höllo på honom »åtminstone denna
gång», innan Hägg blivit »insprungen».

Men Gösse Holmér, som nyss
kommit från Gävle, skrev före loppet i
Idrottsbladet:

Uppe i Gävle tror man
100-procentigt på Hägg. Och man förstår dem,
ty Gunder har imponerat under
vårens och försommarens träning. Det
skulle förvåna mig i hög grad, om

Gunder Hägg slog under året 10 världsrekord.

i;
25

28:

IT:

20:

20:

Gunder Häggs
världsrekord.

han inte vunne och satte ett rekord
på 4.06—4.05. — — —

Det väldiga loppet,
idrottshistoriens förnämsta mellan två svenskar,
gav dem rätt, som ej stirrat sig
blinda på Arne Anderssons
överlägsna lek med den övriga svenska
eliten under försäsongen. Det visade,
att Gunder Hägg var LÖPARKO-
NUNGEN — i kraft av hans
överlägsna kunnande, hans suveräna
taktiska behärskning av situationerna,
hans lugn, hans större snabbhet samt.
kanske framförallt hans nimbus, som
från början knäckte Arne Andersson.

6 man på linje, Olle Pettersson
ombedd att sörja för farten, som han
gjorde med besked: 400 på 58.8 (d.
v. s. litet för raskt — Gunder 59,1,
Arne i hälarna), därpå Gösta
Jacobsson från Tjalve i täten ett tag,
passerande 600 på 1.29, så åter Olle med
2.00 på 800 och 2.32.5 på I 000 —
och så kom Hägg!

Arne hade just gjort ett försök att
tränga undan Gunder, men det blev
signalen till demonstration av
världsmästartakterna. Olle passerades i ett
huj, med suverän säkerhet
försvarades ledningen och innerbanan, och
i känslan av sin överlägsenhet
började Gunder taga det så lugnt, att
Arne ilsknade till och ropade:

— Maska inte!

Men Hägg ansåg sig inte behöva
driva på mer. Han kände på sig, att
det var hans lopp, att det var han
som var den dominerande, och han
sprang just så fort som han fann
angenämt. Arne, steget efter, gavs ingen
chans att »sticka upp».

I sista kurvan såg sig Hägg två
gånger om efter Arne, passerande
I 500 meter på 3.50.8, och på
upploppssidan, just då publiken vädrade
slutstrid, drog han på så hjortlikt
lätt, så suveränt, att någon spurt eller
taktomslagning i kämpastil aldrig
behövdes. Arne var inte kapabel att
tvinga honom. Som en lekande vind
sprängde MÄSTAREN snöret.

Tider: 1) Gunder Hägg, 4.06.2;
2) Arne Andersson 4.06.4; 3) Bror
Hellström 4.15.4; 4) Olle Pettersson
4:17:0;

S. Wooderson, Storbritannien, hade
det gamla världsrekordet med 4.06.4,
Arne Andersson det svenska på 4.06.8.

Sven Lindhagen.

239

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed May 1 01:25:19 2024 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/legustafv/1938-47/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free