Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förbi hurrande åskådare och paraderande militärer drog kungakortegen
genom huvudstadens gator.
Triumffärd genom hurrande
folkmassor.
Mer än regn vill det till för att hindra
kung Gustaf att åka i öppen vagn genom
gatorna när hans trogna folk vill
gratulera honom, och eftersom inte heller
folket låter skrämma sig av litet
nederbörd, blev kortegen den 16 juni på
kungens 85-årsdag en strålande
triumffärd för majestätet.
Folkets tacksamhet att få hylla sin
monark tog sig de mest spontana och
hjärtliga uttryck, bifallsstormen växte
till orkan så snart den fyrspända vagnen
blev synlig, man hurrade och viftade med
flaggor, och hade inte skådespelet gått
över så fort, hade man säkert stämt in i
Kungssången då den ljöd från
operaaltanen. Men hästar travar ju tyvärr så
fort — — —
Gott och väl en och en halv timmé före
det efterlängtade klockslaget började
Drottninggatans trottoarkanter fyllas,
och den som omkring klockan 16.30 kom
till Mynttorget fick spana ett bra slag
innan han kunde upptäcka någon bra
270
utkikspunkt. Barnen, som dominerade
bland åskådarna, frågade förstås var
femte minut varför inte kungen kom,
men som tur var blev det snart mycket
att titta på.
Trådlös Jerring följde kortegen.
För alla dem ute i landet som inte var i
tillfälle att vara med och hylla kungen
i Stockholm hade Radiotjänst sörjt
genom utsändningar, dels från kortegen
kl. 17 och dels från aftonens uppvaktning
på borggården. Det första
människomassorna längs Stockholms gator fick se
var Radiotjänst sändarbil, dagen till ära
prydd med det kungliga namnchiffret.
— Sven Jerring for ett par hundra
meter framför kortegen, berättar
kommissarie E. Mattsson i Radiotjänst, för
att ge en orienterande överblick och
beskriva stadens allmänna utseende. På
olika fasta mikrofonposter i staden hade
vi placerat ut reporters, som var och en
gav den speciella atmosfären från sitt
område. Sålunda fick lyssnarna höra hur
det gick till på borggården, Lejonbacken,
Kungsgatan, Stureplan—Linnégatan,
Karlaplan, Djurgårdsbron, Nybroplan,
Kungsträdgården och Operan. Varje
reporter hade ledningar till de övriga
posterna, så att han kunde höra vad som
försiggick, och Jerring, som hade en
trådlös sändare i bilen, lämnade ordet
till dem i tur och ordning och kunde själv
tala när det föll sig lämpligt. Alla
ledningarna var ihopkopplade här uppe på
Radiotjänst, och hela sändningen togs
upp på stålband. Utsändningen från
borggården på aftonen försiggick mera
traditionsenligt, utan märkligare
arrangemang.
Hundra tusen såg kortegen.
Bortåt 100 000 åskådare hade enligt
ett överslag som polisen gjort samlats
kring kortegens väg. Det var mindre än
man räknat med, men orsaken härtill var
givetvis det dåliga vädret. Vid
medborgaruppvaktningen på kvällen hade det
också utanför slottet samlats mindre
folk än vid tidigare liknande tillfällen.
Vid konungens 80o-årsdag var det sålunda
årskilligt mera med folk, men då var
också vädrets makter mycket
gynnsammare än på onsdagen.
Folkkär konung svek ej sitt valspråk.
85-åringarnas hyllning gav eko
på borggården.
Borggårdshyllningen på Stockholms
slott kvällen den 16 juni 1943 var kanske
till statistik och ceremoni den ståtligaste
kungahyllning som förekommit i den
svenska rojalismens historia. Men det
ståtliga och det vänligt mänskliga har
alltid gått i armkrok hos oss — det är
nu en gång för alla vårt folkliga
adelsmärke. Och denna kväll tog det sig ett
förtjusande uttryck. I den kronprydda
tribunen mitt för kungavåningen stod
majestätet och gav ord åt sin tacksamhet
och glädje över den kärlek som strömmat
honom till mötes från miljonerna bakom
borggårdens täta flaggande led, och
knappt hade hans ord förklingat så steg
där längst bort i ett hörn fram en liten
krokig men rakryggad dam som utan
bävan för stater och kårer och biskopar
och generaler framförde en hälsning från
rikets övriga spänstiga 85-åringar. Och
alldeles utanför program och ceremoniel
tänkte man en etikettsfri svensk tanke:
heder åt dem båda!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
