Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Dagspostmålet.
Chefredaktör T. Telander.
Ingen reträtt.
Det faller av sig självt att detta steg
från Dagspostens sida icke får tolkas
som ett medgivande av att generalens
uttalanden ägt sakligt berättigande.
Tvärtom: sedan vi nu satts i tillfälle att
taga kännedom om dets. k. bevismaterial,
varpå herr Jung fotat sina anklagelser
mot tidningen, finna vi det mer än
någonsin anmärkningsvärt att en person
med anspråk på omdömesgillhet,
vederhäftighet och opartiskhet ansett det
möjligt att på denna svaga grund fälla de
uttalanden som herr Jung avgivit. Detta
skulle icke varit tänkbart under general
Thörnells tid som överbefälhavare eller
— måste man hoppas — under någon
framtida innehavare av svenskt Ö.B.-
ämbete. Dagsposten.
Dagspostmännen åtalas
för tyska understöd.
Fem av männen i eller bakom
Dagsposten har nu åtalats för att ha mottagit
understöd från Tyskland i syfte att
påverka den allmänna meningen i Sverige om
vårt styrelseskick eller vår politik.
Åtalet innebär att den civila
åklagarmyndigheten i Stockholm kommit till samma
resultat som överbefälhavaren
tillkännagav i sin bekanta order. Tre av de
åtalade är styrelseledamöter i
tidningsföretaget, nämligen överste H. Laurell, fil. dr
Rätger Essén och chefredaktör T.
Telander. De båda övriga är Dagspostens
berlinkorrespondent E. Gernandt och dess
subsidieförmedlare, direktör H. Koux.
Direktör H. Koux fick
sju månader, övriga frikändes.
Dom i Dagsposten-målet avkunnades
vid rannsakningen den 3 augusti 1945.
Koux dömdes till straffarbete i sju
månader och förpliktades att till kronan
utge 100.000 kronor. Laurell, Telander,
Essén och Gernandt frikändes. En del av
protokollen skall hållas hemliga 15 år.
Samtliga hade infunnit sig utom
chefredaktör Telander, som var sjuk. Han
företräddes av advokat Gideon Alm. Då
vittnesförhör skulle anställas med
förutvarande legationsrådet vid tyska
beskickningen, Heinz Thorner, framhöll
advokat Hemming-Sjöberg att Thorner
inte har vittnesplikt och inte kan straffas
om han inte vittnar. Efter överläggning
beslöt rätten emellertid att Thorner skulle
höras på ed, och han erinrades om dess
betydelse.
Thorner förklarade att han liksom alla
högre tjänstemän på legationen kände
till att Dagsposten tog emot
subventioner. Det var legationsrådet Dankwort
personligen som hade hand om
angelägenheterna med Dagsposten. Dankwort fick
pengarna från pressavdelningen i
Auswärtiges Amt. Thorner uppgav vidare
att han trodde att Dagsposten fått 15 000
kr. i månaden hela tiden. Vid de dagliga
konferenser tyske ministern höll med
legationens avdelningschefer hade
100-tals telegram från Berlin om Dagsposten
lästs upp. Thorner kom dock inte närmare
ihåg deras innehåll.
Det var allmänt bekant på legationen,
sade Thorner, att det var Koux som tog
emot pengarna. På begäran av
åklagaren upprepade Thorner sina uppgifter
från polisförhöret angående förhållandet
mellan understöden till Folkets Dagblad
och till Dagsposten, vilka trotts vara
lika stora. Tyske legationstjänstemannen
Finke ansåg Folkets Dagblad som sin
angelägenhet och Dankwort Dagsposten
som sin. Detta sammanhängde med
rivaliteten mellan SS och Auswärtiges Amt.
Handelsattachén Behrens ville starta
en tysk annonskampanj i svenska
tidningar, men annonserna skulle inte
införas bara i tysklandsvänliga tidningar
utan även i andra och effektivare
annonsorgan. Behrens hade uppvaktats av
överste Laurell, som bett honom att
Dagsposten skulle bli ihågkommen.
Fil. dr Ritger Essén.
»Gernandt en dålig korrespondent».
Pressattachén Hepp framhöll att redan
när han kom till Sverige 1944 visste han
att Tyskland skulle förlora kriget, och
han hade därför inskränkt förbindelsen
med Dagsposten till minsta möjliga för
att inte kompromettera sig. Hepp
ansåg Gernandt vara en mycket dålig
korrespondent och hade flera gånger
" sagt att Dagsposten borde skaffa sig en
annan berlinrepresentant. När denna
passus i protokollet lästes upp skrattade
Gernandt förläget. Senare fick Hepp veta
att Gernandt var betald av Auswärtiges
Amt och att det inte var lätt att byta
korrespondent.
Sedan målet överlämnats av
åklagarna och svarandena tog rätten enskild
överläggning, som varade i 3 timmar.
Rådhusrätten fann att den mot Laurell,
Telander, Essén och Gernandt förda talan
icke kan bifallas. Koux dömdes för
olagligt mottagande av utländskt understöd
till straffarbete i 7 månader samt
förpliktigades att till kronan utge 100 000
kr. Protokollen, i den mån de handlagts
inom stängda dörrar, skall vara hemliga i
15 år.
Det förklaras att Dagsposten under
tiden maj 1943—juli 1944 genom sin
verkställande direktör Laurell av
direktör Koux fått väsentligt mer än 100 000
kr. Det anses utrett att av dessa bidrag
åtminstone 100 000 kr. utgjorts av medel
som Tyska riket ställt till tidningens
förfogande.
315
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
