Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1945
från tyska skräckläger.
Civilbefolkningen i Weimar tvingades av de amerikanska militärmyndigheterna
se skräcklägret i Buchenwald.
undernäring, direkt svält, otjänlig föda,
urusla sanitära förhållanden samt brist
på läkemedel. När lägret befriades var
tillståndet obeskrivligt. Döende patienter
krälade i lägergatornas rännstenar och
skaror sökte sig till avlägsna platser för
att dö. Tusentals låg i barackernas trånga
träbritsar tillsammans med friska medan
andra sökte sig till lägrets långa
halmstackar avsedda för sjukhusets bäddar.
Tidigare bristfälliga anordningar
beträffande sanitet och sjukvård bröt
fullständigt samman.
Den syn, som mötte de inträngande
amerikanska soldaterna, var obeskrivlig.
Lägret hade varit befriat tio dagar, när
jag besökte det. Tillståndet var
fortfarande fruktansvärt efter normala begrepp.
Genom amerikanarnas och de
överlevande fångarnas gemensamma
ansträngningar var det dock rentvättat av
stinkande kalk och andra
desinfektionsmedel. Många fångar var dock så illa
medtagna av svält och sjukdom att de icke
kan räddas.
Utanför krematoriet, på vars bakgård
finnes en galge med fyra krokar och i
vars källare finns likaledes ett flertal
krokar för hängning av dödsdömda fångar,
samlas de utmärglade kropparna av
varje dygns dödsskörd i avvaktan på
begravning. Jag såg denna likhög vid
två tillfällen och räknade då omkring
300 kroppar. Under de första dagarna
efter befrielsen kommenderades traktens
och Weimars civilbefolkning att gräva
ned de döda och hjälpa till med lägrets
rengöring.
"Inga kvinnor fanns kvar...
Lägrets tidigare bordell, som hölls av
vakterna för någorlunda
betalningsstarka fångar, har förvandlats till
sjukhus för de svårast sjuka. Kvinnorna i
denna bordell var polskor, ryskor,
fransyskor och judinnor, som kommenderats
eller lockats dit med löfte att de efter fem
månader skulle befrias. De flesta
uppgives emellertid ha avrättats för att
utplåna varje spår. När lägret befriades
fanns överhuvud taget inga kvinnor där.
Den syn, som mötte mig i Buchenwalds
nyöppnade sjukhus, överträffar dock
allt. Man hade icke hunnit få sängar
överallt. På de renskurade golven låg
under rena lakan och täcken likblåa och
brungula utmärglade människokroppar,
där endast svaga rosslingar, flämtningar
och halvbrustna blickar bevisade att
livslågan ännu flämtade. Dödssiffran
har tack vare dessa förbättringar på
tio dagar sjunkit från 150 till 17 per dygn.
Dock erbjöd Buchenwalds sjukhus en
spöksyn, som man är beredd att betala
vilket pris som helst för att få utplånad
för att man icke skall mista förståndet
och allt hopp om en bättre värld byggd
för människor av människor.
Kurt Andersson.
Morgon-Tidningen.
Riksinrikesminister H. Himmler.
Mannen bakom de tyska
koncentrationslägren.
Jag mötte Heinrich Himmler, chef för
SS, för Gestapo och för hela det tyska
polisväsendet, riksinrikesminister och
överbefälhavare för hemmaarmén.
När han plötsligt stod där framför mig,
med hornbågade glasögon och i
Waffen-SS” gröna uniform utan några
dekorationer, verkade han närmast som en
tämligen obetydlig tjänsteman — hade
man passerat honom på gatan, skulle
man aldrig ha lagt märke till honom.
Han hade små, fina, känsliga händer —
jag lade märke till hur välmanikurerade
de voro, trots att manikyr var förbjuden
inom SS — han visade sig påfallande
och förbluffande förbindlig, han gav
prov på humor med en dragning åt det
galghumoristiska, han tillgrep gärna ett
skämt för att lätta upp stämningen.
Minst av allt fanns det något diaboliskt i
hans utseende.
Det var en högst säregen upplevelse
att höra denne man, som med
användande av de skändligaste medel skickat
miljoner människor i döden, med
hänförelse tala om den
gentlemannamässiga krigföring, som förekommit mellan
engelsmän och tyskar i Frankrike
sommaren 1944, då aktionerna emellanåt
avbrutits för att båda parterna skulle bli i
tillfälle att ta hand om sina sårade.
Folke Bernadotte.
359
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
