Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1946
Norska Osloplanet störtar.
Na ERE é Hd
q ” ög =
pe FER sv = > >
Bild från olycksplatsen vid Fornebu. I förgrunden delar av det förolyckade planet.
De tretton dödsoffren
ljöto en ögonblicklig död.
Planet tände på ett hus.
Mormodern räddade sovande barn ur elden.
Det norska trafikplanet till Stockholm störtade på middagen den
22 maj några minuter efter starten från Oslo strax söder om Fornebu
flygfält." Av planets fjorton ombordvarande dödades omedelbart
tretton vid den brand som uppstod. Bland de omkomna är professor
Isaac Griinewald med maka och den norske författaren Ronald Fangen.
Den räddade är en norrman, 55-årige ingenjören Hans Th. Kizer,
som lyckades krypa bort innan maskinen exploderade.
Planet störtade rakt ned på ett tvåvåningshus cirka två kilometer
från flygplatsen. Huset brann ned, och i sista stund räddades två
små barn som låg och sov i övervåningen, där ena flygvingen skurit
igenom blott ett par meter från det ena barnets säng. Det var
mormodern som utan att betänka sig rusade in bland lågorna och
släpade ut de små.
Planet var en Junkers 52 som övertagits efter tyskarna. Dess ena
motor hade börjat krångla, och piloten försökte med hjälp av de
två andra föra maskinen tillbaka till fältet, men torde ha missräknat
sig på höjden. En känd svenska, fru Jessie Wessel-Eriksson, skulle i
makarna Griinewalds sällskap ha rest med olycksmaskinen, men fick
i sista stund plats i ett svenskt plan.
418
Konstnären H. Sörensen nedlägger en
blomstevbuketltt vid makarna Griinewalds kistor.
Ende överlevande passageraren
kröp och rullade sig bort.
Den ende överlevande av de 14 som
fanns ombord på planet, ingenjör Hans
Th. Kier, kunde för en oslojournalist
berätta om det skedda.
»Själva märkte vi ingenting som var
på tok till en början. Vi hade ännu inte
hunnit spänna av oss de säkerhetsbälten
som brukar användas vid start och
landning. Den som satt vid min sida blev
litet nervös när planet lade sig över på
sidan, men jag sade honom att vi
förmodligen bara skulle göra en gir. I samma
ögonblick skedde emellertid katastrofen.
Planet slog i med en fruktansvärd skräll,
och sedan minns jag ingenting förrän jag
efter en stund upptäckte att en människa
låg vid sidan av mig. Jag ryckte då upp
mig och tänkte att det var bäst att
komma undan innan det hände något mera,
så jag försökte komma på fötter.
Benen ville emellertid inte bära mig,
utan jag måste krypa och rulla fram så
långt jag orkade. Jag fick det intrycket
att hela främre delen av flygplanet slitits
loss och att det var den vägen jag kom
ut. När jag låg på marken hördes ett
par häftiga explosioner, men som tur var
hade jag hunnit så långt undan att jag
inte blev ytterligare skadad.»
Ingen panik uppstod på planet. Allt
gick så fort att ingen hann att reagera
på något sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
