Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
25.
I lilla Josephinas stambok.
Snart barndomen flyr, snart blomma och ros
och ungdom och lekar de äro sin kos;
och då, för de fleste, är glädjen förbi,
och själen betungad, som förr var så fri. —
Dock gifves väl något bland menniskors barn,
som, lyckligt befriadt från fåfängans skarn
i stillhet får nära, hos sig i sitt bröst,
den barnsliga friden till lifvets höst;
och mildt till sitt sinne, med hugen ren,
ha’ qvar i sitt hjerta det purpursken;
som låg öfver barndomens första tid,
då allting var glädje och oskuld och frid. —
Det purpurskenet i purpur klär
båd’ lifvet och allt hvad på jorden är:
hur hög syns då himlen, med stjernor på!
hur skön då jorden, med blommor små!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
