Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur Gösta Berlings saga fullbordades.
- Tänk på min trogna vän
Esselde, som sökte öppna en
väg för mig, då ännu ingen
annan vågade tro på mig.
Sophie Adlersparre, född Leijonhufvud.
Esselde.
+ 1895.
823
En af kvinnorörelsens förnämsta förkämpar i Sverige. Ägnade
sig från 1852 åt litterär verksamhet, hufvudsakligen
öfversättningar från engelskan. 1859 uppsatte hon i förening med fru
Rosalie Olivecrona »Tidskrift för hemmet». Utgaf åren 1886—
88 tidskriften »Dagny>», till hviken hon knöt åtskilliga unga
krafter bl. a. Selma Lagerlöf. Sista åren af sitt lif var hon
upptagen af sin omfattande biografiska studie öfver Fredrika
Bremer (1895—96 tillsammans med Sigrid Leijonhufvud). Fru
Adlersparre deltog i flera företag till förmån för
arbetsbehöfvande och bildningssökande kvinnor, såsom söndags- och
aftonskolor för arbetsklassens döttrar (1862), byrån för renskrifning
och öfversättning (1863). Stockholms läsesalong (1866),
föreningen Handarbetets vänner (1874) och Fredrika
Bremerförbundet, hvars stiftarinna hon blef 1884. Hon blef 1885 af
regeringen insatt i kommittén för flickskolornas reformering.
22
Sagan, som ville ut i världen, var nu tämligen
nära sitt mål. Nu skulle den ju bli skrifven
åtminstone, om det än komme att dröja några år, innan
den blefve färdig.
Hon, som skref den, hade rest upp till
Stockholm om julen efter att hon hade fått priset.
Iduns redaktör erbjöd sig att trycka romanen
så snart den blef färdig.
Ja, om hon bara någonsin kunde få tid att
skrifva den!
Kvällen innan hon åter skulle resa ned till
Landskrona, satt hon hos sin gamla, trogna vän, friherrinnan
Adlersparre, och läste upp några kapitel.
Esselde hörde på, så som endast hon kunde, och
hon blef intresserad. Efter läsningen satt hon tyst
och grubblade.
>Hur länge kommer det att dröja, innan allt
är färdigt?> sade hon till sist.
»Tre eller fyra år.>
Så skildes de åt, men nästa morgon, två timmar
innan hon skulle lämna Stockholm, kom ett bud
från Esselde, att hon måste komma till henne före
afresan.
Gamla friherrinnan var i sitt bestämda och
företagsamma humör. >Nu skall du ta dig tjänstledigt på
ett år och skrifva färdig boken. Jag skall skaffa
pengar. >
En kvart därefter var hon på väg till seminariets
föreståndarinna för att bedja om hennes bistånd
att finna en vikarie.
Klockan ett satt hon lyckligen på tåget, men
for nu inte längre än till Sörmland, där hon ägde
goda vänner, som bodde i ett förtjusande hem.
Och så gåfvo de, ingenjör Otto Gumelius och
hans hustru, henne gästfrihet därute på landet,
arbetsfrid och ro och all god omsorg under nära
ett års tid, ända tills boken var färdig. Hon fick
nu ändtligen skrifva från morgon till kväll. Det var
den lyckligaste tid hon hade upplefvat.
Selma Lagerlöf: >En saga om en saga?.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
