Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på femtioårsdagen 20
pe 7
& "4
Pe
ba
August Lindberg.
är
August Lindberg:
Genom sina skildringar av
Sveriges folk och natur har hon
gjort oss mera medvetna om oss
själva och därigenom rikare.
Genom sina skrifter har hon
ingett oss kärlek till det förflutna,
glädje över det närvarande och
tro på framtiden.
Fantasi och känsla ha i hennes
diktning blivit stora makter igen,
och därför älska vi henne.
Hans Larsson:
Jag vet ingenting annat att
skriva än att jag tycker oändligt
mycket om Selma Lagerlöfs
böcker — och tänker då mest på
Gösta Berlings saga och
Jerusalem.
Hon är en av de ytterst få,
som kunna göra sina barndoms-
Hans Larsson.
xun
minnen intressanta också för
andra. De förlora icke sina
fantastiska dimensioner. Och det är väl
den svårigheten hon tänkt på, när
hon talar om de stora bina, som
ej gå in i verklighetens kupa. Hon
har byggt upp sin egen diktvärld
så, att den duger till kupa åt
dem.
G. Mittag-Leffler:
Selma Lagerlöf, 50-åringen,
»barnafantasiens fördärverska»,
lyckönskas att icke mer än
tvenne decennier återstå till dess
Gösta Berlings saga och Nils
Holgerssons resa av Svenska
G. Mittag-Leffler.
akademien upphöjas bland
Sveriges klassiska litteratur »i
ideell riktning», och tillönskas på
samma gång att få uppleva
denna sin ålders mognad med
tillhörigt Nobelpris och akademiskt
hyllningskväde.
Vitalis Norström:
Visst är Selma Lagerlöf en
trollpacka, som otaliga gånger
ridit till Blåkulla på en
kvastkäpp. Men hennes penna är dock
ingalunda blott ett fantasiens
trollspö, utan lika mycket ett
ritstift, fört av den exakte
tecknarens hand.
nov. 1908.
Vitalis Norström.
Så äro hennes mest utskrikna
vidunderligheter, kavaljererna i
»Gösta Berlings saga», alldeles
inga inbillningskraftens
missfoster, utan ett stycke ren, ram
verklighet i diktens förtätade
form. Väl såg jag aldrig
långdansen gå kring Fryken, men så
mycket mera kring Emsen. Och
den sjön ligger ganska nära den
förra. Där såg jag ännu på
åttiotalet hennes »kavaljerer»
livslevande, något spakare visserligen,
men alldeles samma andas barn.
Man har beskyllt Selma
Lagerlöf för onatur. Den som så gör
var knappast i Värmland, då det
ännu var Värmland.
C D. af Wirsén:
Selma Lagerlöf borde lära sig
av fru Lenngren att undvika
svulst och förkonstling.
C. D. af Wirsén.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
