Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det förgångna
Anders Fryxell.
Vid avtäckandet av Fryxellbysten utanför Sunne kyrka den
24 september 1910. ;
Det var, först sedan den gamle hade berättat allt
detta om sin barndom, som han kom in på talet
om sitt livsverks historia.
Han berättade hur han hade kommit att börja det.
Han visade oss med några raska drag en ung magister,
lärare vid en Stockholmsskola, som en afton år 1822
satt och skrev i sitt rum. Framför sig hade han
en lärobok i historia, en skolbok, som han skulle
anmäla i en tidning.
, Han bläddrade i boken sida upp och sida ner.
Artal och namn var det, torrt och lärt, men
ingenting, som gav kärlek, ingenting, som levde. Han såg
sina gossar sitta och arbeta med detta. Vad fick de
veta om verkligt liv genom dessa siffror? Hur skulle
dessa uppräkningar kunna lära dem att älska sitt
land?
Det borde väl finnas ytterligare en bok i historia
att sätta i deras händer jämte denna, något slags
läsebok.
Det hade varit på ett annat sätt, som han där
hemma hade fått kännedom om sina kära hjältar.
Ingen skulle hålla sig vaken genom långa nätter
för att läsa detta.
Men hur skulle det väl vara att skriva historia
med sagornas enkla ord, på ett språk, som alla
kunde förstå?
Helt tvärt sköt han åt sidan det, som han förut
hade sysslat med. Han började författa sagan om
Sveriges äldsta konungar, sådan den levde i hans
minne.
Pennan rörde sig nästan av sig själv. Detta var
lätt som en lek. »Så här skulle jag kunna skriva»,
tänkte han. »Och varför skulle jag då inte göra
det? Skriva en liten kort historia till ungdomens
tjänst.»
74
och framtiden.
Hem och stat.
Ur tal vid rösträttskongressen i Stockholm, juni 1911.
Men nu staterna?
Dessa våra stora hem, så svåra att bygga, resta
med sådan ansträngning, valtnade av så mycket blod
och tårar, uppförda med hjälp av de största karaktärer,
de djärvaste snillen, finns det eller har det funnits
någon bland dem, som har tillfredsställt alla sina
medlemmar?
Eller var finns den stat, där inga barn driver
omkring hemlösa, där intet ungt människoämne förfares,
utan alla unga blir uppfostrade i glädje och med
saktmod, som barnens rätt är?
Var finns den stat, som låter alla sina fattiga gamla
få en trygg och ärad ålderdom, som det är tillbörligt
för dem, som nalkas livets slut?
Var finns den stat, som straffar inte för alt hämnas,
utan endast och allenast för att uppfostra och
upprätta, som det oss kloka och målmedvetna
människor tillkommer?
Var finns den stat, som kan ta vara på varje
begåvning? Var den, där den olycklige blir lika
omhuldad som den framgångsrike?
Var finns den stat, som inte hyser inom sig
främmande folkslag, som den inte kan lyckliggöra? Var
den stat, som ger alla tillfälle att leva sitt eget fria
liv, så länge de inte stör harmonien i det hela?
Var den stat, där ingen av dess medlemmar får gå
till spillo i lättja, i dryckenskap, i skamlig levnad?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
