- Project Runeberg -  En Lifsgåta. Utkast /
23

(1880) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

23

kärlek? Hon rar ju hans hustru och hon älskade
honom mer än allt i verlden!

Äfven emot Hedvig var lians beteende
underligt. Någon egentlig ömhet visade han henne
aldrig, men alla sina yttre pligter mot henne
uppfylde lian med den ängsligaste samvetsgrannhet.
Barnet hade ett ombytligt och nyckfullt lynne och
visade ofta en allt utom älskvärd surmulenhet; vid
sådana tillfällen var han outtröttlig i att forska
efter anledningen, och om det visade sig, att hon
hade berättigadt skäl till missnöje med något eller
någon, kunde han bli allvarsamt ond. Han ville,
att hon skulle få uppfostran som en liten
prinsessa. Ingenting var godt nog åt henne. Om
hennes hälsa hade han ett oaflåtligt, öfverdrifvet
bekymmer, som gränsade till det löjliga. Men aldrig
såg någon, att hon af sin far fick en smekning
eller en vänlig blick, och när han talade till henne,
hade hans röst samma matta, intresselösa ton som
alltid.

•Julaftonen kom. Hedvig hade gladt sig mycket
deråt på förhand, och ehuru Aline ej det ringaste
smittades af denna glädje, hade hon dock vidtagit
alla anstalter för att den första julhelgen
åtminstone till det yttre ej skulle förråda den
fullkomliga brist på verklig julstämning, som rådde i detta
unga hem. Vid sextiden på aftonen tände hon en
stor, lummig gran, som hon förut under dagens
lopp i all hemlighet behängt med vimplar,
blommor och hvarjehanda glitter. Salongen strålade i
ett riktigt ljushaf. Vid det mellersta fönstret stod
ett bord, belastadt med de julklappar, hon ämnade
Hedvig och sin man. Hon kröp upp i en
hörnsoffa för att vänta på Gudmunds hemkomst. Han
hade varit ute hela dagen, äfven öfver middagen.
Då klockan blef sju, måste hon gifva Hedvig en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:09:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lelifsgata/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free