- Project Runeberg -  En målares anteckningar. Utdrag ur dagböcker och bref / Del 2. Indien /
69

(1870-1873) [MARC] Author: Egron Lundgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stora vattenpussar en mängd elefanter höllos fas t kedjade
bland träden. Det roade mig att betrakta dessa ovanliga
djur. oeli jag af tecknade dem ofta i min ritbok. \ id
dessa besök var jag naturligtvis angelägen att för mig sjelf
utlinna en skuggrik plats, men elefanterna tycktes icke
hafva samma smak. utan stodo helt obekymrade midt i
solskenet med en sliten jernkedja om bakfoten, medan
de med sin mjuka snabel plockade löf och rötter, som
med stor nätthet slängdes in i det svarta gapet. Somliga
hade fatt de länga betarne tvärt afsågade och ändarne
skodda med silfverbeslag och knoppar. De kloka små
ögonen sägo ut att kunna läsa i bok, och de stora, flata,
purpurstänkta öronen hängde liksom murkna
vapensköldar af någon utdöd ätt öfver hvar sin pelare.

En morgon säg jag på denna plats en mveket
gammal elefant, som. förmodligen trvckt af ålderdomskrämpor,
hade fallit omkull och lag i kamp med döden. Snabcln
var kraftlös och orörlig, ögonen blinkade ännu då och
då med stor möda. gapet var öppet, men ingen andedrägt
märkbar; lifvet var stadt pa utvandring, men hade ännu
icke helt och hållet lemnat den kolossala kroppen.
Arf-vingarne hade emellertid icke låtit vänta på sig — en
svärm svarta korpar och kråkor hade redan slagit sig ner
pä qvarlåtenskapen. oeh alla de hungriga foglarne hackade
flitigt, hvar och en på sitt hall. djupt in i det röda
köttet.

Yid Barrakpore fanns en stor och vacker park, och
det roade mig att der drifva omkring under de lummiga

¡T “ O

träden. En qväll i solnedgången mötte jag der ufverste
Evre, som tog mig upp i sin vagn och med stor
nedslagenhet berättade den sorgliga nyheten om sir William

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:09:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lemalares/2/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free