Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 () OKMTJISARK.
sten, den lian pressade på såret, oeli der den blef
qvar-hängande liksom fastsugen. Med mannens tillåtelse för-
C C
sökte jag att rycka lös stenen, men förmådde det icke.
Efter en liten stund lossnade den emellertid af sig
sjelf, och såret syntes då vara fullkomligt låkt, så att
detta botemedel nästan såg ut som trolleri eller
åtminstone såsom en obegriplig taskspelarkonst. Man
försäkrade mig dock. att det alls icke var narri, och
orm-tjusarcn skiinkte mig den undergörande lilla stenen, som
jag är glad att ännu ega, i fall jag skulle taga mig före
att vilja förtjusa ormar eller andra, som kunna bitas.
Ännu vet jag ieke. hvaraf denna tingest består; den
liknar lika mycket trä (ebenholz eller dylikt) som lava.
vinsten eller något slags lapis infernalis; den påstås vara
af en konstgjord massa, och ieke ovanlig att finna bland
1 lindncrna.
För bättre minnes skull tecknade jag emellertid af
hela onntjusaren och glömde dervid icke att måla hans
turban brandgul, något som kom honom att skratta så
omåttligt, att han hickade en lång stund efteråt oeh först
efter en svär oeh sprängande hosta kunde gifva
någorlunda rediga order till sin svarta coolee-adjutant att taga
bamburöret och korgarne med de sprattlande ormarnc
och följa honom till andra trakter af Asien. Yive la
li-berté! tänkte iag. Jordklotet är lvekligtvis tillräckligt .
stort, så att vi icke behöfva trängas, om vi icke äro roade
deraf — och utan saknad eller smärta såg jag tjusaren
med sitt sällskap aflägna sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
