- Project Runeberg -  En målares anteckningar. Utdrag ur dagböcker och bref / Del 2. Indien /
124

(1870-1873) [MARC] Author: Egron Lundgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1 Eli EN AFTOX !K’S FKASKItS.

beqvämt försjunHen i en rymlig länstol, bakom livilkon
en Ilindu stod och flägtade med en stor solfjäder. Det
dröjde icke heller länge, innan hennes nnga sällskapsdam
också kom ut, hvarpå stolar utburos, ilägtmaskiner
fram-kommenderadeiBoch thé serverades. Det lar den varma
årstiden i Bengalen, oeh litet hvar tycktes vara belåten
<_ *
att få lägga åsido dc klädespersedlar, som han ansåg vara
öfverilödiga; dcrföre såg man också gerna genom
fin-grarne med etikettens eljest obevekliga bud och, ehum
en nyliken lätt nog hade kunnat märka, att damerna sutto
med bara fötter i sina guldstickade indiska tofflor, voro
deras draperier i öfrigt tillräckligt täta för att skydda
åtminstone mot mosquitos oeh mvgg.

I t_ c

Och solen gick ned, oeh himmelen flammade i vester
som en stor eldsvåda, hvilkcn dock snart slocknade ut,
så att endast gnistorna glimmade i taket — d. v. s. det
blef skvmning och stjernorna började tändas öfver den
stilla nejden. Men ehnru naturen erbjöd det mest
majestätliga skådespel, blott man sag npp, voro dock öronen
sä fulla af struntprat, att det nästan kändes som om kropp
och själ voro trötta vid hvarandra.

Med ens, medan vi sålunda voro sittande i mörkret.
börjadB fruntimren lvssna oeh hörde — nyfikenhet
förbättrar hörseln — pä långt afstand nti en af
granngår-darnc, hvarest en indigo-planterare hade sin bostad, den
förrvmda grannfrnns röst. Det var som om en bomb

V <_

hade fallit ned midt i var bungalow, och på ögonblicket
sändes en af de flägtande khitinntgarerna öfver häckar
och diken för att i tvsthet spionera och höra efter, om
hon verkligen kunde vara på stället och hvarföre hon var
der. Efter en stund återkom han med besked, att den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:09:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lemalares/2/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free