- Project Runeberg -  En målares anteckningar. Utdrag ur dagböcker och bref / Del 2. Indien /
173

(1870-1873) [MARC] Author: Egron Lundgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mitt tält hade stått. -lag svängde derförc omkring pii
platsen några hvarf, till dess jag i en hastig vändning
verkligen till min stora förvåning och förnöjelse fiek se
i gräset de runda glasen af min kikare, lysande i
återskenet från eldbränderna som ett par stora kattögon och
liksom blickande upp till mig med glädje. Mycket
belåten öfver att hafva lyckats återfinna min skatt, red jag
derifrån i galopp och upphann snart igen de
marscherande trupperna.

Dagen derpä fick jag tillfälle att begagna min kikare.
Iiedan Aid frukosten hörde jag talas om, att vi möjligtvis
skulle hinna att genskjuta fienden, och marschen var
der-förc mer än vanligt liflig. .Vilt var redo, och vi
avan-scrade i slagordning. Den brigad, med hvilken jag
färdades, gjorde halt på ett ställe för att ladda, och framåt
gick det sedan igen. Omkring middagstiden smälde ett

C <_ O C

kanonskott i tetcn, hvilket betydde, att den efterlängtade
fienden var i sigte, och fältartilleriet fick derförc ordres
att rycka fram till fronten. Det blef fläng och ridande,
och fältet var i ögonblicket fullt af marscherande
trupper och kavallerisqvadroner i skyar af dam.
Elefanterna stannade bakom, liksom alla de lastade kamelerna,
trossvagnarnc och bagaget. Adjutanter och
ordonnan-ser sprängde hit och dit och äfven jag red omkring
och aftecknade i förväntan på mera allvarsamma scener
situationerna, så fort det kunde låta sig göra. Efter
omkring en timme blef dock alltsammans plötsligen lugnt,
och snart voro vi åter i full marsch framåt.
Office-rarne visste förmodligen livad allt betydde — mig
angick det icke mvcket. Det angenämaste i saken var,
att vi slogo läger pä eftermiddagen tidigare än vanligt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:09:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lemalares/2/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free