- Project Runeberg -  En målares anteckningar. Utdrag ur dagböcker och bref / Del 2. Indien /
196

(1870-1873) [MARC] Author: Egron Lundgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

190 LÖJTNANT GUSTAVIAN>KV.

Hutehinson, guvernörens militärsekreterare, som i det
följande blef mig till ett sä värdefullt stöd.

Några dagar derefter kom en ung löjtnant
Gustaviansk v från Delhi och tog sin boning i samma hus, der
jag var inqvarterad. Det var en hurtig, treflig. blond

officer, som att sluta af namnet Gustav ianskv mätte hafva

• */

varit af något slags svensk-polsk härkomst. Slägten var
emellertid numera fullkomligt engelsk. Yi blefvo snart
,roda vänner, och iag tvckte mvcket om honom. Indien

O 7 O %/ */

var på den tiden ett fält för amatörer af vackra vapen,
och min löjtnant visade mig åtskilliga praktfulla exemplar
af indiska sablar, som han händelsevis (?) hade kommit
öfver. Han hade äfven en hel hög fina Kashmir-schalar
samt ett gammalt märkvärdigt manuskript, tjockt som en
bibel, hvilket innehöll Sikh-folkets heliga skrifter, en bok
som blifvit skänkt till honom såsom ett minne af en
döende Sikh-soldat i regementet, der han tjenade. Af
lefvande kuriositeter medförde han en stor apa eller
skogs-menniska, som ehuru fullvuxen dock ännu icke visade
andra talenter, än att kunna klå sig på ryggen oeh der
nedanför, ruska ilsket på kedjan och grina med tänderna
såväl åt mig som åt en i trädgården betande oxe, den
min vän påstod sig hafva funnit gå helt allena och
me-lankolisk för sig sjelf i ett jungle, hvarföre lian hade
samlat honom till sitt naturaliekabinett — tills vidare.

Allt detta hade sitt värde, men jag tror, att
Gusta-viansky ändock med större förnöjelse betraktade ett
numera igenväxt hål under venstra nvckelbenet. der en
gevärskula gått in för att gå ut genom skulderbladet.
Det var emellertid alls ingen afund oss emellan, icke en
gång när han munter och belåten hvisslade:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:09:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lemalares/2/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free