- Project Runeberg -  En målares anteckningar. Utdrag ur dagböcker och bref / Del 2. Indien /
240

(1870-1873) [MARC] Author: Egron Lundgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Detta är endast en profbit på den uppmärksamhet, med

hvilken man bemötte hvarandra, tv hvad beträffar de två

7 %/

damerna, hvilkas bekantskap jag sedan hade det nöjet att
göra. voro de särdeles älskvärda, och herrn med
guld-galonen var deras bror, marinlöjtnanten.

Xär vi ankrade vid Pointe de Galle på Ceylon for
jag strax i land med miss Xewton och miss Aloore, fru
Ilunt och ena doktorn. 1 hotellet drucko vi en kopp thu
och gingo sedan ut för att sc oss omkring på gatorna
och köpa småsaker, passande till presenter i England.
Somliga bodar voro tokroliga nog, med falska juveler,
sköldpaddsarbeten, elfenbenssaker, ebenholz och sandclträ,
som gaf c*n egen parfym åt hela butiken. På en del
ställen fanns dessutom i ena hörnet ett litet fyrfat med
brinnande kol, på hvilket bitar af välluktande trä lågo och
osade. Vi köpte åtskilligt strunt och miss Xewton bland
annat en temligen stor modell af en catamaran med
segel och äror, som hon lastade på mig, för att bära till
hotellet, elit vi äfven gemensamt hjelpte vår feta fru
Ilunt. som mycket plägades af hettan. Doktorn, de två
unga damerna och iag togo derefter en vagn och foro ut
för att se kanelskogen, hvarifrån vi begåfvo oss till
Wack-■\valha. — Som vanligt sprungo pojkar omkring vagnen
och utbjödo underliga frukter, stenar, snäckor och dylikt,
och en af dem var så närgången, att han högg tag i
vagnen och tvektes sinnad att hoppa upp på fotsteget,
hvarföre jag gaf honom ett käpprapp, som, ehuru endast
rigtadt ät turbanen, dock mätte hafva träffat några af
hans ädlare delar. Ilan släppte dervid kardemumman,
som han ville sälja, ur handen, men icke mig ur sigte,
och vid en sväng af vägen säg jag honom kasta nagot

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:09:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lemalares/2/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free